Några dagar har passerat sedan urladdningen i lördags. Jag har
nog i ganska stor utsträckning gått omkring och småmyst och tillåtit mig själv
att känna mig enormt stolt över min prestation. Jag har berättat för alla jag
träffat om mina 3,05,15, lagt ut tiden som statusuppdatering på Facebook och
fått en massa gratulationer och beröm över min insats. Nu är det såklart dags
att gå vidare. Löpningen har dock fått
vila men kanske ger jag mig ut på en lugn runda imorgon, vi får se. Jag inser
också nu att maran under 3 timmar nästa år inte längre känns som någon
omöjlighet, snarare som en oundviklighet.
Jag berättade kort om att min bror filmade mig under maran. Jag
avslutar min egocentriska marakick genom att visa den filmen här. Precis
när Mattias filmar mig kommer jag i kapp min gamla kollega Kristoffer Tunander,
en löpare som jag inte i min föreställningsvärld kunde tro att jag en gång
skulle kunna springa snabbare än på maran. Jag slog honom nu med drygt 2
minuter J
Dessutom hittade jag mig själv på 2 filmer på YouTube med
hjälp av Olov som lagt ut dessa på sin blogg. Den första filmen visar
passeringen vid ca 18 km. Jag syns till vänster i bild med ett orange linne
efter ca 7.30. I den andra filmen kan man se mig vid 41,9 km efter ca 3.30.
Avslutningsvis kan jag bara kort konstatera att träning
lönar sig och jag ser verkligen fram emot nya utmaningar och nya tävlingar. Var
och när får framtiden utvisa. Jag är i alla fall minst sagt peppad på att
utveckla min löpning ytterligare.
Sub3 2012 alltså! Härligt utmanande men inte omöjligt mål!
SvaraRaderaHittade mig själv (efter ca 7:30 vid 41,9) på filmerna också, kul. Ska försöka lägga upp en youtube-länk i min blogg senare. Om jag lyckas med det vill säga... :)
Hej.
SvaraRaderaJag tror du finns med i det här bildspelet också.
http://www.jarletun.se/Reine/PhotoLog/StockholmMarathon2011/index.html