Jag tänker fortsätta att prata om löpning!

Jag har kommit på att min löpning faktiskt kan inspirera andra att springa. Allt som oftast har jag svårt att förstå att lilla jag kan ha en positiv inverkan på andras beteenden och intressen. Men jag tror att löpningen har en förmåga att smitta av sig. De senaste 2 åren i allmänhet och det senaste halvåret i synnerhet (då jag startade min blogg) har faktiskt inneburit att människor i min närhet som kanske aldrig skulle ha kommit på tanken att ta på sig ett par joggingskor faktiskt har gjort just detta. Vid ett flertal tillfällen har folk dessutom bett mig att göra någon form av träningsprogram inför ett stundande lopp eller helt enkelt bara för att de velat ha någonting att hålla sig till i sin löparuppstart.

Nu befinner vi oss i en allmän löparboom i vårt land och antal tävlingar har väl förmodligen aldrig varit fler än nu. Detta hjälper naturligtvis till en del och gör att fler och fler får upp ögonen för löpningens fantastiska fördelar. Jag tänker dock inte avsvära mig det erkännandet att jag tror mig själv i vissa fall ha påverkat människor till att börja springa.

Vi människor har en tendens att tycka om att prata om det vi just själva är intresserade av. Jag är i detta sammanhang inget undantag. Ofta då jag får frågor om löpning så pratar jag mer än gärna om detta. Jag kan förmodligen ibland dessutom prata både mer och längre om ämnet än vederbörande egentligen hoppades få höra. Vid vissa tillfällen har jag kommit på mig själv med att jag kanske uppehållit mig vid ämnet på ett ganska uttråkande sätt för den lyssnande medmänniskan. Jag har egentligen ganska svårt för människor som uppehåller sig vid sina favoritämnen och som till den milda grad verkar ha ett så enormt stort behov av att prata om sig själva. Vad gäller löpningen är jag fullt medveten om att jag ibland beter mig och pratar om löpningens magiska värld på just ett sådant sätt som jag i själva verket ogillar hos andra.

Var vill jag nu komma med denna utläggning om mitt egocentriska behov om att prata om löpning? Jo till konklusionen att jag tänker fortsätta att prata om löpning. Jag tror nämligen att om man pratar om något som är bra för vår hälsa så kan det i många fall leda till att människor reflekterar över sin egen hälsa. För är det något vi har problem med i dagens samhälle så är det just ohälsa. Om mitt löparego får folk att vakna upp i vissa fall, kanske komma till en insikt att detta kanske inte är en sån dum idé ändå. Det borde ju inte vara så svårt att ta på sig ett par löparskor och ge sig ut i skogen en stund. Om vi alla som ägnar oss åt löpning också delger dess fördelar och inte är så rädda för att bli betraktade som egocentriska löparfanatiker kanske vi i slutändan drar vårt strå till stacken vad gäller en allmän höjning av vår gemensamma folkhälsa.

En annan sida av min starka tro på löpningens fördelar bottnar också i en misstro mot dagens alla bantningstips och matdieter. Jag är så utless på alla tips om hur vi ska äta oss smalare. Hur vi på enklaste möjliga sätt kan skaffa oss en smal och vältränad kropp. I detta ligger också alla dessa mirakelmaskiner som gör oss vältränade på ett litet kick. Helst ska vi använda dessa maskiner och träningsredskap medan vi ser på TV. Om vi dessutom utesluter alla kolhydrater så är lyckan gjord. Jag tror självklart att vi ska äta en bra kost. En allsidig kost. Vi ska undvika transfetter och försöka att äta rena råvaror i en större utsträckning än vad vi ofta gör. Det jag däremot tror är viktigast av allt är att röra på sig. Att använda sin kropp till att förflytta sig. Att förstå att vi mår bra av att springa eftersom människan har gjort detta i alla tider. Om jag kan hjälpa till att få människor att förstå hur viktigt det är för oss att springa så tänker jag fortsätta att tjata och tjata om löpningens fördelar.