Tävlingsdags!

Träningen har den senaste tiden varit en fröjd att bedriva, mycket mängd, flera lyckade pass och en allmän känsla av att kroppen börjar bli redo för att tävla. I dag fick jag ytterligare ett kvitto på att formen är bra i.om dagens fyrahundringar. Jag hade inte sprungit korta intervaller på ett tag och inbillar mig att det kan vara formgivande att köra lite kortare intervaller i en bra fart ganska nära inpå en tävling. Således sprang jag de klassiska 10X400 m med 1 minuts vila idag. Jag snittade på exakt 1,15,7 vilket innebär en snittfart på ca 3,10 min/km. 3 sekunder snabbare per 400-hundring än vid samma tid förra året och dessutom sprang jag 36 km i förrgår. Kroppen borde egentligen vara lite seg men den kändes faktiskt väldigt pigg.

Det är dock med en viss bävan som jag snart ska ge mig i kast med maj månads två tävlingar, halvmaran på Kungsholmen runt på lördag samt naturligtvis Stockholm Marathon den 28:e maj. Det är ju trots allt så att jag inte har tävlat sedan Hässelbyloppet i oktober förra året och även om formen känns bra och träningen har flutit på som den ska så finns det såklart alltid ett visst mått av osäkerhet hur kroppen egentligen kommer att prestera när det väl gäller. Dessutom så är det såklart så att jag inte har någon större lust att bara träna och träna för tränandets skull. Det handlar naturligtvis om att jag vill uppnå vissa resultat som ett kvitto på att träning faktiskt kan och bör ge resultat.

Nu råkar det vara så att fjolårets förmodligen bästa lopp för min del var just Kungsholmen runts halvmara då jag sprang på 1,27,21, vilket motsvarar ett kilometersnitt på 4,08. Jag minns att jag efter det loppet var så fruktansvärt nöjd och kände att jag verkligen hade presterat på toppen av min dåvarande förmåga. Som ett bra exempel på detta kan jag nämna att jag på premiärmilen förra året sprang knappt hälften av sträckan med exakt samma kilometersnitt. Av alla mina personliga rekord är det definitivt mitt pers på halvmaran som jag sätter högst. Detta innebär av naturliga skäl att det också är det pers som bör vara svårast att slå. Förra året hade jag däremot endast drygt 1 år av regelbunden löpträning bakom mig. I år har jag drygt 2 års regelbunden träningserfarenhet. Det borde inte vara till någon nackdel inför årets halvmara.

Så hur ser jag då på mina möjligheter att prestera på lördag? Trots tidigare nämnda känsla efter förra årets lopp finns det inte i min begreppsvärld att jag kommer att springa långsammare än förra året. Mitt årsmål är att gå under 1,25. Jag är förmodligen inte där ännu. Dock visar mina resultat på träning att en tid någonstans kring 1,25-1,26 bör vara fullt möjligt att nå. Men att snitta varje kilometer i 21 kilometer i en fart strax över 4 minuter är ändå inget som man liksom bara snyter ur sig i en handvändning. Lördagens lopp kommer att bli tufft. Jag måste jobba stenhårt mentalt för att inte låta trötthetstankarna och bekvämligheten ta över. Det handlar om att hela tiden säga till sin hjärna att kroppen kan mer. Att jag inte är trött. Jag vet att jag har kapaciteten det gäller bara att få ut det vid rätt tillfälle. Det tillfället ska nu i första hand vara på lördag kl. 11.30.