Återträff och tävlingsfunderingar

Tiden efter maran har varit inriktad på en återträff i Matfors (ett litet samhälle utanför Sundsvall) där jag gick i grundskolan. Några tjejer som gick 2 årskurser under mig hade gjort ett jättejobb och arrangerat en reunionfest för alla oss födda mellan 1970 och 1975 som gick ut grundskolan mellan åren 1986 och 1991. Den 4:e juni gick denna fest av stapeln på Folkets Park i denna lilla bruksort.

Vi var nog alla ganska fulla av förväntningar inför denna sammankomst då många av deltagarna inte hade sett varandra på över 20 år. Inte minst var jag själv lite nervös och förväntansfull inför dessa möten med människor från förr. Då vi möttes efter så många år och såg hur olika vägar vi hade gått så insåg jag också vilken fantastisk gemenskap vi hade i vår lilla by för drygt 20 år sedan. Många var de minnen som kom upp till ytan och att ibland få backa tiden och minnas en lycklig tid i ens liv som aldrig kommer åter kan få en att reflektera över värdefulla saker i livet. Jag är oerhört glad att jag deltog i denna återträff och jag är oerhört tacksam att jag fick växa upp i denna bruksort med alla dessa fantastiska människor. I lördags var jag på ett sätt tillbaks i min högstadievärld och jag tyckte väldigt mycket om att få befinna mig där och då.

Man kan nog inte komma ifrån att människor som befunnit sig i ens närhet under ett antal år i livet sätter sina spår och i en speciell tid i livet som högstadietiden faktiskt är så inser jag också att många av dessa människor har haft en stor del i att ha format mig till den människa jag är idag. Jag hoppas och tror att jag får träffa en del av dessa människor igen inom en inte allt för lång framtid.

Många var de möten jag kommer att minnas från i lördags. Mina allra närmaste vänner från den tiden Tomas K, Johan P och Janne L var otroligt roligt att få återse. Jag kommer minnas mötena med Fredrik, Stefan, Anne och Jocke som gick i min klass. Anna-Lena och Ann-Christin.  Fredrik G, Patrik B och övriga gänget från 71:orna i 9E samt naturligtvis en massa andra människor som passerade under kvällen. Speciellt var också ett samtal jag hade med Magnus N (född 75) som gått en annorlunda väg i livet och som också kan påminna en om att det inte är lätt att växa upp i ett litet samhälle och redan tidigt känna att man är annorlunda.

Jag kommer att bära med mig denna kväll under en ganska lång tid framöver och skickar en tacksamhetens tanke till alla dessa som fanns runt omkring mig i mitt liv när jag var tonåring och stod på tröskeln till att ta steget ut i den större världen.

Så några ord om min löpning till sist. Uppladdningen inför maran var mentalt ganska pressande. När det hela sedan väl var över så infann sig någon slags tomhet. Jag genomförde ett Marathon på det bästa sätt jag kunde utifrån min nuvarande förmåga och tiden efter maran har handlat om mycket annat än löpning. Jag tror att jag både mentalt och fysiskt har behövt lite vila från löpningen. Nu börjar emellertid nya mål att ta form och jag ska så småningom försöka hitta lämpliga lopp som jag vill genomföra till hösten. Det finns i nuläget en mängd alternativa tävlingsupplägg. Jag överväger för tillfället huruvida jag ska springa Lidingöloppet eller inte. Det lutar ganska starkt åt jag tar ett uppehåll från detta lopp i år. Mycket beroende på att jag jobbar hela den helgen. Å andra sidan så borde jag i år definitivt kunna klara 2,15 och alltså en silvermedalj på detta lopp. Men det får som sagt kanske vänta ett år.

Det maran också förde med sig var att jag inte ser det som en omöjlighet att springa maran under 3 timmar redan i år. Av den anledningen överväger jag stark att springa en plattare höstmara för att åtminstone ge 3-timmarsgränsen en utmaning.  Här ser jag Umemaran den 8:e oktober eller Frankfurt Marathon den 30:e oktober som de två hetaste alternativen. Innan dess så borde jag också ha hunnit med något millopp och en halvmara för att kunna få en möjlighet att försöka klara mina årsmål på dessa distanser. Hälsoloppet i Huddinge eller långlöparnas kväll på stadion kan vara två bra möjligheter att få testa vad jag kan klara på 10 km i år. Sedan tror jag också att jag i år för första gången kommer att springa Stockholms halvmarathon.

Den närmaste tiden får emellertid utvisa hur tävlingskalendern tar form.