Jag är ingen millöpare! Jag är en maratonlöpare! Frankfurt here I come!

Jag har fortfarande en vag förhoppning om att kunna springa milen under 38 minuter i år men jag tror inte att jag är där ännu. För några dagar sedan så gjorde Thomas och Staffan beundransvärda insatser på 10 000 m på bana då de båda växeldrog varandra till tider som med marginal underskred 38 minuter. Jag kan här inte låta bli att dra paralleller till mina egna möjligheter att klara milen på en liknande tid. Jag hade 4 minuter bättre tid än Thomas på maran i Sthlm. Det skulle kunna leda fram till ett resonemang där man kan se en rimlighet i att även jag skulle kunna klara sub 38. Tyvärr tror jag inte att den logiken håller. Vissa personer är bättre på längre distanser och vissa är bättre på kortare. Kanske låter det väl självkritiskt men jag tror helt enkelt inte att jag är någon millöpare av rang. Jag är inte snabb men jag är ganska seg och uthållig. Av den anledningen är jag helt enkelt en sämre millöpare än Thomas. Ett annat exempel på detta är Patrik som jag slog med 10 minuter på maran. På 10 km skulle jag i nuläget gissa att vi är ganska jämna. Jag skulle tippa att vi  under bra förutsättningar skulle kunna göra en tid ner mot 38,30.

Så vart vill jag komma med detta resonemang? Egentligen skulle jag kunna agera på två sätt. Det ena sättet är att helt enkelt ge mig sjutton på att även jag ska kunna göra en riktigt bra miltid och koncentrera mig mer på korta intervaller och fartträning överhuvudtaget. Det andra är att inse faktum och kanske inrikta mig mer på det jag är bättre på och utveckla den sidan av min löpning istället. Jag är förnärvarande helt och hållet inne på att det senare alternativet är det som kommer att gälla för mig. Åtminstone under den närmaste tiden. Självklart innebär även en maratoninriktad löpträning en del korta intervaller. Däremot kommer huvudinriktningen att ligga på längre fartuthållighet, träning i marafart och tröskelträning. Kommer jag trots detta att springa milen under 38 minuter innan året är slut så får det ses som en bonus som jag egentligen inte riktigt tror på.

Planerna inför hösten börjar alltså att ta form. Jag känner mig dessutom just nu riktigt sugen på att komma igång på allvar med hård löpträning igen. Målet att springa maraton under 3 timmar ter sig allt mer som det stora överskuggande målet med min löpning för tillfället. Jag ser det inte som om jag ger upp andra distanser eller att min löpning kommer att förlora något i sitt innehåll. Det är helt enkelt inte svårare än att jag tror mig vara bäst på maratondistansen och jag tycker dessutom att det är den allra roligaste distansen att springa. Att dessutom ha ett så självklart stort drömmål som att springa den under 3 timmar gör ju inte det hela mindre intressant.

Den 30 oktober kommer jag att stå på startlinjen för att ge mig i kast med 42 195 meter på Frankfurts gator och jag är lycklig ända in i själen för att detta är mitt stora och enda mål fram till dess. Det blir inget Lidingölopp i år. Det kanske blir ett millopp och förmodligen en halvmara i Stockholm men pressen på mig själv att göra bra tider vid dessa tillfällen känns inte alls så stor och jag är glad att jag har hittat rätt i min löpning just nu. Jag tror helt enkelt att jag kommer att ha roligare på en halvmara eller ett millopp där de i så fall får ses som intressanta inslag i min övergripande maratonsatsning denna höst.