På lördag springer jag Höga Kusten Marathon!

Ibland kan det vara spännande att göra saker som man absolut inte har tänkt sig att göra. Att från den ena stunden till den andra helt ändra sina planer vad gäller löpningen. Denna vecka har jag fått ett sånt typ av infall. Hela min nuvarande träning bygger i huvudsak på mitt stora mål i höst, nämligen Frankfurt maraton. I måndags ställer min lillebror en fråga till mig när vi sitter och bastar i våra föräldrars sommarstuga vid Skulesjön. Han frågar mig om jag inte borde springa Höga Kusten Marathon som går nu på lördag. Ett maraton som tävlingsledningen lanserar som Sveriges hårdaste och vackraste maraton. Jag svarar snabbt att nej det tänker jag inte göra. Jag har ju inte planerat in ett maratonlopp mitt i en hård träningsperiod. Men tanken stannar kvar. Den växer. Måste alla lopp vara ett lopp där man ska ha möjligheten eller ambitionen att prestera på toppen av sin förmåga? Måste alla maratonlopp vara ett resultat av ett långvarigt noggrant upplagd träningsschema? Kan man inte bara springa en mara för att det låter spännande och verkar vara en rolig tävling? Självklart kan man svara nej på de två första och ja på den sista frågan. Nu är jag anmäld och ska springa Höga Kusten Marathon tidigt på lördagsmorgonen.

De tvivel som fanns var att en mara sliter hårt på kroppen och att man måste räkna med en viss period av lite lugnare träning efteråt. Att göra detta då jag är inne i en period av viktig träning inför Frankfurt Maraton är utifrån denna synvinkel en dålig idé. Däremot är jag inte helt säker på om 2 veckor av lite lugnare träning mer än 2 månader innan Frankfurt behöver betyda så mycket. Huruvida jag kommer att springa bättre eller sämre i Frankfurt med denna mara i benen går naturligtvis aldrig att få ett svar på. Höga Kusten Marathon är en fyravarvsbana med några extremt jobbiga stigningar. Det är ett maratonlopp där det helt enkelt inte går att ha ett mål att sätta personligt rekord även om man skulle vara maximalt förberedd inför loppet. Jag har dessutom ingen ambition att gå för fullt utan ser det hela som ett väldigt roligt äventyr. Å andra sidan är startfältet inte så överdrivet imponerande och endast ca 50 personer springer helmaran medan 150-200 springer halva sträckan. Utan att veta allt för mycket vad jag ger mig in på så skulle jag tippa att en tid kring 3,30 kan vara rimlig utifrån de förutsättningar som ges. Jag tror också att om jag bara kan låta bli att ta ut allt ur kroppen så behöver inte detta maratonlopp betyda att återhämtningsperioden blir så lång.

Nu blir det en lugn jogg i eftermiddag och sedan lite klassisk kolhydratsladdning och så får vi se hur detta äventyr slutar på lördag J