31 mil på 31 dagar!

Jag kan lika gärna erkänna på en gång. Så länge jag kan minnas har jag varit lite av en statistiknörd. Inte på det sättet att jag blivit väldigt duktig på statistik eller att jag påstår mig vara någon hejare på Excel. Nej det handlar snarare om ett lite smånördigt intresse att samla på information och siffror. Visserligen har jag ett sifferminne som förmodligen ligger lite högre än vad gemene man har. Jag är därmed inte något mattesnille men gillar helt enkelt siffror i olika former. Min omgivning brukar fascineras över hur jag kommer ihåg när alla människor i min omgivning är födda eller vilka telefonnummer mina kompisar i grundskolan hade. Siffror sätter sig helt enkelt hos mig. Det fanns en tid då jag utan problem kunde rabbla upp världsrekordtiderna i friidrott på varenda distans från 100 meter upp till maraton exakt på hundradelen både för damer och herrar och dessutom säga var, när och av vem rekordet hade slagits. Ännu idag har jag en hyfsad koll på det mesta vad gäller olika typer av resultat i löpning. Naturligtvis har den löpinriktade siffernörden inom mig fått ny energi då jag själv intresserat mig för att springa.

En naturlig följd av detta har blivit att jag pysslar med en del märkliga saker vad gäller min egen löpning. Jag har för det första väldigt svårt för att bara springa. Varje löppass måste naturligtvis registreras. Detta är kanske inte så ovanligt eftersom många motionärer gör detta nuförtiden. Däremot har jag lite andra siffernördiga åkommor som att jag ständigt kollar på min Garmin då jag springer. Oavsett om jag bara joggar lugnt eller kör ett hårt intervallpass måste jag hela tiden veta exakt vilket tempo jag håller. Det som kanske också i sammanhanget låter lite märkligt är att jag bara måste avsluta varje pass exakt på kilometern. Jag kan alltså inte springa 12,14 km och låta det stå så i min träningsdagbok. Alltså ser jag  till att varje pass avslutas med en jämn siffra. Snyggt ska det vara. Springer jag t.e.x 6X800 meter i ett intervallpass får helt enkelt upp och nerjogg bli 5,2 km så att en jämn och fin siffra syns i min dagbok. Häromdagen sprang jag ett fartlekspass med min bror och han förstod inte riktigt innebörden av fartlek eftersom jag ständigt använde min lapfunktion för att efteråt kunna se hur långt och i vilket tempo varje fartökning hade sprungits. Spontaniteten i min löpning är alltså inte alltid så stor. Men utan mina siffernojor blir helt enkelt löpningen inte lika intressant för mig och det är för mig en tillräcklig anledning att fortsätta med mitt siffernörderi.

Ett annat resultat av detta är att jag ständigt jämför mängd, tempo, antal pass, snittlängd på pass och snittfarter under olika perioder. Detta kan vara väldigt bra men det kan också bli ett stressmoment att jag hela tiden måste uppnå vissa resultat i min löpning  under vissa perioder. Självklart blir det däremot väldigt roligt då man överstiger något man inte gjort tidigare. Jag har tidigare nämnt att varje vecka som överstiger 60 km i löplängd är godkända veckor. Jag har precis avslutat min fjärde vecka i rad med en mängd över 70 km. Med beröm godkänt alltså.

Denna månad avslutades också på ett typiskt siffernördigt sätt för mig. Jag har aldrig sprungit mer än 30 mil under en månad. Många gånger har jag varit nära men jag har aldrig passerat 30-milsgränsen. Denna månad innehåller 31 dagar och fram till idag hade jag sprungit 289 km. Alltså hade jag exakt 21 km kvar för att uppnå det för mig väldigt roliga målet att springa exakt 1 mil i snitt per dag under en månad. Dagens pass kunde alltså inte bli något annat än ett exakt 21 km långt pass. När jag ändå skulle springa exakt den sträckan passade jag också på att föra in lite kvalitet i passet genom att springa 10 km i lite under tänkt marafart. Den lite snabbare milen sprangs på 42,01 och en snittfart på 4,12. Det var hyfsat jobbigt men med full kontroll. Med sammanlagt 11 km upp och nerjogg så kan jag glädja mig åt att jag under juli månad sprang exakt 310 km och därmed blev siffernörden i mig överväldigad av lycka J