Långpass i snömodd och 15X400 på Löpband

Skillnaden i löppass kan nog inte exemplifieras bättre än mina två senaste löppass. I måndags sprang jag 26 km i 10 graders kyla och med snön vinande runt omkring mig. Jag sprang vid Umeälv på gångstigar som bestod av en övervägande del snömodd. Därefter sprang jag i villakvarteren på Grubbe väster om Umeå för att sedan ta mig tillbaka till mina svärföräldrar i snömodden igen. Jag hade bestämt mig för ett lugnt tempo och underlaget uteslöt dessutom alla möjligheter till att ens tänka tanken att hålla ett högre tempo. Mina tänkta 30 km fick dessutom omvandlas till 26 km, vilket jag ändå är väldigt nöjd med.

I kväll genomförde jag ett helt annat pass. Efter en bilfärd från Umeå till Ö-vik lämpades barnen av hos mamsen och papsen och efter ett snabbt ombyte gav jag mig iväg till Friskis och svettis för att genomföra ett intervallpass. Jag hade tänkt mig 12X400 men kände mig så stark och pigg så det blev hela 15X400 istället. Jag ställde in bandet på exakt 18km/tim med 0,5 grads lutning och sprang sedan 15 repetitioner med 45 sekunders vila. Det blev alltså sammanlagt 6 km i 3,20-tempo. Jag är väldigt nöjd med detta pass.

Båda dessa pass representerar på något sätt ytterligheterna i min löparmix och trots det fundamentala olikheterna så är känslan efteråt väldigt snarlika. Känslan av att ha genomfört ett bra löppass är på något sätt alltid densamma. I detta fall kände jag mig så där nöjd och glad inombords efter att i det ena fallet ha övervunnit snömodden och i det andra att ha fått bli så där skönt trött som man blir efter ett lyckat intervallpass.