Bloggstart

Så blev det så ändå. Jag har börjat att blogga J Kanske kan vara roligt. Vi får väl se vad det blir av detta. Har egentligen ingen aning om vad jag har för ambitioner men eftersom mycket i mitt liv de senaste 2 åren har handlat om löpning och jag mer och mer känner att jag vill utveckla min löpning kan det kanske vara på sin plats att få skriva om denna process. Kanske handlar det först och främst om att för mig själv få skriva om mina tankar kring löpningen i mitt liv. Om det sedan råkar bli så att andra kan få ut något av att så vore det ju trevligt J

Råkar just för tillfället lida av en ganska elakartad tandvärk så just nu känns löpningen lite avlägsen men har precis avslutat en vecka som innehöll 70 km i mängd och alla veckor som överstiger 60 löpta kilometer ser jag som lyckade veckor. Tror att jag får svårt att få till denna mängd veckan som kommer.

Jag tror att min blogg kommer att tangera andra företeelser i mitt liv som på olika sätt hänger ihop med löpningen. Att som heltidsarbetande småbarnsfar få tiden att räcka till är naturligtvis ett av de problem man ständigt brottas med. Ibland kan jag inte heller låta bli att fundera kring varför man drivs av något och till vilken nytta man genomför ett sådant projekt som löpning innebär. Men en enkel förklaring till varför jag vill utveckla min löpning är helt enkelt att jag mår väldigt bra av att springa.  I media matas vi hela tiden med olika svar på att uppnå lycka och välmående och i grunden vill vi nog alla må bra. Jag mår väldigt bra av att springa och för stunden gör jag detta korta konstaterande och lämnar ämnet därhän för att kanske så småningom återkomma till den filosofiska aspekten av vad löpning kan innebära.

I skrivande stund handlar det annars om en ganska behaglig grundträningsperiod som innehåller mycket lugn distans. Jag vill bygga upp en stark aerob bas inför det som komma skall dvs. nästa års huvudmål… Stockholm Marathon.  Försöker att ligga på någonstans runt 4:50 fart på mina lugna vanliga distanspass. På något sätt har jag inbillat mig att det är en vettig fart att ligga i. Problemet med olika teorier kring hur man ska träna och vilka farter man ska ligga i är såklart att det är lätt att bli förvirrad och tvivla på att det man gör är det rätta. Men jag tror att jag något sånär lyckas navigera mig fram genom olika träningsteorier i kombination med att faktiskt springa på det sätt just jag trivs med. Överhuvudtaget tror jag mycket på tanken att hittar man en balans med många olika farter och variationer i typ av pass behåller man också glädjen i löpningen. Utan glädjen tror jag inte att man når framgång överhuvudtaget. En löparmix är vad jag behöver J