Om mig

Jag är en 40-årig väldigt löparintresserad tvillingpappa, numera separerad, boende i Sollentuna, uppvuxen i Norrland. Vet inte vilken ambtion jag har med denna blogg men råkar du ha hittat hit så blir jag glad. Jag försöker annars att hitta min väg i löpningens mysterier och vill försöka att utvecklas så bra jag kan utifrån de möjligheter jag har med småbarn och heltidsarbete. Mitt huvudmål är än så länge att gör en så bra tid som möjligt på maraton men har även en del ambitioner på 10 km, halvmara och Lidingöloppet.

måndag 27 december 2010

Bloggfunderingar och julkyla!

Några juldagar har passerat utan att något blivit skrivet. Inser att jag just nu funderar ganska mycket på vad bloggande egentligen innebär. Vad förväntas av en person som har en blogg? Egentligen borde det vara ganska ointressant för mig vad som är kutym eller vad det innebär att vara bloggare. I min enfald tänkte jag tanken då jag startade en blogg att själva skrivandet i sig var det som var väsentligt, allt annat fick bli sekundärt. Jag har under dessa 3 veckor dock förstått att det finns vissa följdeffekter som tillkommer då en blogg startas. En följdeffekt är ofrånkomligen att det faktiskt finns människor som läser din blogg. En annan är att det dessutom finns människor som tycker att det vore trevligt om du kommer med ett nytt inlägg. En ytterligare aspekt på det hela är ju att om människor intresserar sig för vad du har att delge så bör du rimligen intressera dig för vad andra har att delge i den lilla värld där din blogg hör hemma. Ett problem uppstår dock då du har fullt upp med att hitta tid för att sitta och skriva ett inlägg liknande detta samtidigt som du har fullt upp med att hitta tid för dina löppass. Förutom detta ska du nu hitta tid att bemöta kommentarer och läsa andras bloggar. Ytterligare en komplikation i detta är att jag egentligen inte känner någon press att göra detta. Det handlar enbart om en tidsbrist. Jag hade nog inte kunnat föreställa mig att det faktiskt fanns en ganska stor mängd människor som helt enkelt gillar att läsa min blogg och jag famlar nu omkring lite grand i ingenmansland hur jag ska förhålla mig till detta faktum.

Jag håller dessutom just nu på att fundera kring hur min blogg ska utvecklas och vilka ambitioner jag egentligen har med den. Är kanske just sökandet efter en mening med ditt skrivande själva utgångspunkten för att du ska hitta något bestående värde för dig själv eller för andra som vill läsa det du skriver? Eller är det så att huvudsaken är att du delger något av de tankar du har kring löpning och din träning till andra och det i sig kan sporra både dig och andra? Kanske borde en blogg bara vara ett verktyg att kort sätta ord på några dagliga funderingar kring det du vill att din blogg ska handla om eller att kortfattat berätta om din livssituation just här och nu i den värld som du vill beskriva i din blogg?

Jag befinner mig hos mina svärföräldrar i Umeå då detta skrivs. Några dagar har tillbringats hos mina föräldrar i Ö-vik. Sollentuna känns just nu långt borta. Julklappar har utdelats, julmat har ätits och umgänge med nära och kära har varit kärnpunkten de senaste dagarna. Mitt i allt detta har naturligtvis även löpningen haft sin plats och det känns som att i mitt sökande efter hur min blogg ska se ut så vet jag i alla fall en sak: Löpningen ska i denna blogg vara det viktiga, själva utgångspunkten. Det är tankar kring löpningen och dess konsekvenser och följder jag vill beskriva. Det är löpningen i det lilla, i de dagliga passen och i det lite större, i de vidare funderingarna kring löpning och löpträning som jag vill förmedla. Så långt har jag i alla fall nått i mina tankar kring min blogg och mitt bloggande.

Kylan har varit ett närvarande problem under julen. Dagen innan julafton och under julafton visade termometern någonstans mellan -20 och -25. Löpning utomhus omöjliggjordes därmed. Däremot fick jag till ett riktigt bra pass på Friskis och svettis i Ö-vik i onsdags. Efter en lång bilfärd från Stockholm var vi framme i Ö-vik vid middagstid. Barnen lämpades snabbt av till mina föräldrar och jag och Christina begav oss till detta gym för att få tid till lite träning. Jag hade för avsikt att springa ett ganska snabbt pass och det hela slutade med att jag sprang hela 10 km i 4-tempo plus upp och nerjogg på 4 km. Alltså: löpning i exakt 40 minuter på 10 km med en förvånansvärd behaglig känsla i kroppen.

På juldagen hann jag med ett pass på 15 km och i morse sprang jag en lugn morgonjogg på 10 km. Är just nu lite insnöad på mängd då jag inbillar mig att jag iom detta lägger en bra grund inför vårens tuffare kvalitetsträning inför maran. Det ser just nu ut som om jag kommer att hamna på en årsmängd kring 270 mil vilket för mig betyder hela 80 mil mer än föregående år. I ärlighetens namn vore det dessutom lite roligt att komma före min löparkompis Patrik på min gata i årsmängd men det ser i skrivande stund ut som om han tar hem den segern J

4 kommentarer:

  1. Hej!
    Jag förstår precis hur du tänker och jag tror att de flesta har liknande tankar till och från men det bästa är kanske att inte fundera så mycket. Ungefär som löpning :-).

    Skriv om det du vill, när du vill så kommer det nog bli alldeles utmärkt :-).

    MVH

    SvaraRadera
  2. Kul att bli omnämnd i din blogg Tomas! Håller med föregående talare, tänk inte så mycket, skriv bara så blir det bra, du har uppenbarligen talang för det.

    Tar ingenting för givet när det gäller dig, du kanske kan kliva av i Uppsala på vägen hem och gå om mig i årsmängd, skulle inte förvåna mig...

    Heja Gnaget
    /P

    SvaraRadera
  3. Ja ni har nog rätt. Jag har en tendens att överanalysera ibland. Vi får se hur bloggen utvecklas helt enkelt.

    Patrik: Gnaget förstör för ett stackars norrlandslag. Uppsala.. ja det kanske vore en bra idé :)

    SvaraRadera
  4. "du delger något av de tankar du har kring löpning och din träning till andra och det i sig kan sporra både dig och andra"...För mig är det så och jag har ju så mycket tankar och så mycket skrivklåda ;) Utan min löpträning skulle jag inte ha någon blogg. Även om jag gillar att skriva är en "vardagsblogg" helt utan inriktning helt ointressant för mig.

    Jag känner ingen direkt press att jag måste producera inlägg, i alla fall inte så tätt som varje dag. Jag har en ganska stor läsekrets och den verkar finnas kvar även om det ibland går några dagar mellan inläggen.

    Att sedan läsa andras bloggar och kommentera, det är numera mitt favoritsätt att koppla av.

    SvaraRadera