Året som gått!

Den här veckan ser verkligen inte ut att bli vad jag tänkt att den skulle bli. Meningen var en ganska tuff vecka med åtminstone 60 km. Istället blev det tandvärk och en urlakad kropp och i skrivande stund känner jag mig faktiskt ganska svag. Jag får dock anse mig relativt lyckligt lottad vad gäller sjukdomar och skador. Håller mig för det mesta frisk och kan oftast genomföra träningen som jag planerat. Just nu känner jag bara att under denna grundträningsperiod vill jag så gärna ge kroppen ett antal mil innan nästa fas av träningen tar vid. Jag hade ambitioner om att kunna öka mängden och på så sätt vara väl förberedd inför det som komma skall. Därför känner jag en viss frustration nu när kroppen inte riktigt vill samma sak som min hjärna. Men jag får försöka att hålla huvudet kallt och inte bli stressad. Det är förmodligen ingen bra idé att ge sig ut på tuffa löppass med en kropp som säger nej.

Detta om träningen. Inte så roligt just nu alltså. Men eftersom året lider mot sitt slut så kan en årsrapportering vara av värde. Jag kan konstatera att jag tävlat 7 gånger detta år. Sammanlagt i mitt liv har jag deltagit i 17 löptävlingar så man kan ju lugnt säga att detta år har varit ett år av flitigt tävlande. Fram till förra året hade jag endast deltagit i 6 tävlingar (Göteborgsvarvet 1 gång, Lidingöloppet 4 gånger och Stockholm Marathon 1 gång).

Jag har oftast en tendens att inte vara riktigt nöjd efter mina tävlingar och jag har inte ett fullt tillfredsställande svar på vad detta beror på. Antingen så har jag svårt att göra bra ifrån mig på tävling eller så överskattar jag min egen förmåga. Kanske är det en mix av båda. Av årets tävlingar är jag egentligen bara riktigt nöjd med ett enda lopp (Kungsholmen runt halvmara i maj). Å andra sidan var bara ett lopp en riktig katastrof (premiärmilen). De övriga 5 var oki eller halvdåliga lopp. Men här kommer i alla fall en årsredogörelse lopp för lopp.

1.   Premiärmilen 28/3 10 km 41.23 (4,08)

Uppladdningen var undermålig. Jag deltog i en pokerkväll med massvis av öl fram till kl 3 på natten på fredagskvällen. Tävlingen var visserligen på söndagen men kroppen var fortfarande sliten. Minns att jag på uppjoggen ändå tyckte att det kändes ganska bra och hade ett litet, om än väldigt litet hopp om sub40 redan nu. När starten gick kändes det helt oki och första 2 kilometerna gick enligt plan i sub4 tempo men redan den tredje kilometern började jag att tappa i tempo. Efter 5 km var jag helt säker på att sub40 inte skulle gå. De sista 5 var mest ett lidande och en väntan på att loppet skulle ta slut. Hade varken kraft, energi eller vilja att prestera något bra resultat överhuvudtaget. Kom besviken i mål på 41.23.

2.  Kungsholmen runt 8/5 21,1 km 1,27,21 (4,08)

Jag tror att jag, utifrån de förutsättningar jag hade, lyckades genomföra ett lopp på toppen av min förmåga. Mitt starkaste minne från denna tävling är nog känslan att kunna genomföra ett lopp i snabbare tempo än målfart utan att ha tendens till svackor vid ett enda tillfälle. Det enda negativa känsla jag kan minnas var att jag hade en sån extrem positiv löpkänsla att jag vid målgång kanske t.o.m. hade krafter kvar att ytterligare ha förbättrat tiden. Men annars var det ett jämnt och fint tempo hela vägen med exakt samma snittempo som på premiärmilen en dryg månad innan fast denna gång på drygt dubbla distansen.





Strax efter målgång på Kungsholmen runt. På bilden syns Staffan, jag, Tobias och Espen. Alla nöjda efter att med marginal klarat sub90 på halvmaran.

  

3. Milspåret 25/5 10 km 40,36 (4,04)

Ett lopp där återigen tanken var att göra sub40. Tyvärr spolierades planerna denna gång av en magsjuka dagarna innan och egentligen kan jag inte säga att jag var missnöjd med loppet. Tyckte jag hade sub40 i kroppen men krafterna räckte inte ända in i mål då jag egentligen inte var helt återställd förrän några timmar innan start.

4. Stockholm Marathon 5/6 42 195 m 3,16,13 (4,39)

Vårens examensprov. Har många positiva minnen från årets Stockholm Marathon. Uppladdningen hade varit bra och jag hade börjat hoppats på sub3,15 i stället för årsmålet som var sub3,20. Loppet gick av stapeln en vacker försommardag som var något svalare än föregående års mara i Stockholm. Jag hade en positiv känsla ända fram till 35 km. Höll målfarten för sub3,15 bra och var på väg mot en tid ner mot 3,12. Vid Stadshuset började dock de bekanta ryckningarna i låren och vaderna att komma. Jag försökte hålla fokus och kämpa emot krampen men tillslut gick det inte längre. Jag blev helt enkelt tvungen att stanna helt vid några tillfällen och de sista kilometerna gick i en kilometerfart dryga minuten långsammare än tänkt målfart. I mål var jag ändå ganska nöjd. Jag hade persat med 11 minuter och klarade 3,20 med god marginal men krampen var på något sätt ett smolk i bägaren och jag kunde inte fullt ut njuta av genomfört lopp. Är ändå glad att jag inte gav upp utan hade en sån enorm vilja att ta mig i mål med ben som inte lydde det min hjärna sa åt dom att de skulle göra.

5. Hälsoloppet Huddinge 25/8 10 km 40,09 (4,01)

Kanske mentalt det jobbigaste lopp jag sprang i år. Tanken var här egentligen bara att hämta in sub40- biljetten och sedan åka hem. De intervaller och den träning jag genomfört under sommaren visade inte på någonting annat än att sub40 var som i en liten ask och det fanns nog inte i min begreppsvärld att jag skulle misslyckas idag. En förklaring till det snöpliga resultatet kan nog finnas i en allt för snabb öppning. De första 2 kilometerna sprangs i ett tempo under 3,45 och jag tror att jag fick betala för detta senare. Men det som kanske gjorde mig mest besviken var att jag inte hade något pannben på slutet. Ingen riktig vilja. Negativa tankar kom hela tiden in i mitt huvud och på slutet hade jag 2 kilometer i 4,15 -fart. Minns att jag tänkte vid 7 km något i stil med ” det enda som kan hända nu för att jag ska missa sub40 är att jag springer de avslutande kilometerna i 4,15 – fart”. Sagt och gjort – exakt det som inträffade. Jag var fruktansvärt arg på mig själv efter målgång.

6. Lidingöloppet 25/9 30 km 2,20,40 (4,41)

Årets andra examensprov. Lidingöloppet är ett fascinerande lopp då det kräver så mycket mentalt av dig. Jag hade faktiskt innan loppet börjat snegla på medaljtid även om jag egentligen inte fullt ut trodde på det. Loppet i sig flöt på rätt så hyfsat och jag lyckades något så när genomföra det som jag tänkt. De flacka partierna sprangs i 4,20-fart som planerat och jag tillätt mig att tappa i de backiga partierna. Men sista milen tappade jag för mycket för att jag helt och hållet kunde vara nöjd med loppet. Även denna gång tyckte jag mig sakna det där lilla extra i form av att förskjuta negativa tankar. En liten extra vinnarskalle saknades och måltiden 2,20 missades med 40 sekunder. Ändå ett ok lopp.

7. Hässelbyloppet 10/10 10 km 39,46 (3,59)

Hade jag missat sub40 i detta lopp vet jag faktiskt inte hur jag hade hanterat det. Jag kan tyvärr inte säga att jag är nöjd med loppet trots att en barriär som alltid funnits där nu var överstigen. Det kändes mer som en lättnad att det äntligen var avklarat och jag var ganska tom efteråt. Men i årets sista lopp blev det i alla fall gjort en gång för alla. Hoppas att den mentala biten hos mig nu kan bli bättre på millopp och att jag kan prestera betydligt bättre än så här. Jag vet att jag har snabbare miltider i kroppen. Det gäller bara att få ut det på tävling.

Tankarna inför nästa år är många och inte helt självklara. Jag pendlar mellan att satsa på bra tider på kortare lopp som milen och halvmaran samtidigt som jag sneglar åt ultrahållet en hel del. I början av juli går Lapland Ultra av stapeln. Ett 10-milslopp i Adak i Lappland. Jag är extremt sugen på att se hur kroppen skulle hantera att springa en sådan sträcka. Våren får väl utvisa hur det blir. Det enda jag är helt säker på i skrivande stund är att vårens stora mål även nästa år kommer att vara Stockholm Marathon. Nu med målsättningen sub3,07.