Utan broddar i marafart

Just nu är löpningen väldigt rolig. Jag har den senaste tiden allt som oftast haft en enormt positiv känsla i min träning. De vanliga distanspassen är kanske inte så mycket att orda om då underlaget har varit allt annat än bra. Jag tycker mig däremot ha sett en positiv utveckling i mina intervallpass och har några nyckelpass som faktiskt gått över förväntan. Ett sånt pass var 15X400 i 3,20 tempo med 45 sek vila. Ett annat var 20X200 med 1 minuts vila i 2,55 fart.

I dag fick jag ett nytt bevis på att min form är bra och att löpningen går åt rätt håll. Jag var i dag ledig och såg mycket fram emot dagens långpass. Problemet var bara att jag var väldigt osäker på huruvida det skulle vara halt på vägarna som ju de senaste dagarna har tinat upp så att asfalten blivit synlig och att det under förmiddagen var några grader minus. Risk för halkiga vägar alltså. Jag övervägde starkt att i stället åka till Sollentuna simhall och ställa mig på bandet för ett långpass med lite insprängd marafart. Tanken på ett långpass på löpband kändes däremot inte som en allt för lockande tanke. Vid 13-tiden var det dock soligt och nollgradigt så jag chansade och gav mig i stället ut på vägarna utan broddar. Ett val som visade sig vara helt rätt.

När jag väl kommit ut kände jag ganska omgående den där härliga löpkänslan och var så enormt glad över att underlaget var så bra. Övervägande del av dagens långpass fick springas på bar asfalt med endast några få inslag av is. Skrattade lite för mig själv då jag kom att tänka på Staffans inlägg om hans spontana glädjetvåhundringar efter en bit funnen asfalt. Ungefär den lyckokänslan hade jag nog under hela dagens pass. Jag sprang på i ca 4,45 fart och detta utan att ansträngningen kändes ett dugg jobbig. Visserligen fick jag hålla mig till större vägar vilket innebar lite löpning fram och tillbaka. Men vad gör man inte för att få springa på asfalt. Efter 15 km var det dags för farthöjning i marafart. Marafartsdelen blev så lång som 7 km då jag sprang i ca 4,20 fart mellan 15 och 22 km. Tempohöjningen kändes även den väldigt bra, visserligen ansträngande men med full kontroll. Efter 27 km var jag återigen hemma och såg att snittiden blev så låg som  4,38. Allt flöt på så otroligt bra och jag tyckte dessutom  att jag förutom marafartsdelen tog det ganska lugnt. En nöjd och glad Tomas kunde ta en snabbdusch, blanda ihop en återhämtningsdryck och sedan ge sig iväg för att hämta barnen på förskolan. Det var en väldigt glad och endorfinfylld pappa som hämtade sina barn i dag.

Som jag tidigare nämnt så åker vi i väg till Thailand på lördag. Jag vet faktiskt inte hur mycket löpning det kommer att bli där.  Men känner jag mig själv rätt så kommer det nog att löpas en hel del där med. Detta var däremot exakt det kvitto jag behövde på formen och nu kan jag åka till Thailand med en positiv löpkänsla inom mig. Dessutom kändes 3,07 idag närmare verklighet än någonsin tidigare.