Intervaller på Bosön 20X200

I kväll fick jag vara med om en ny upplevelse på många sätt. Som den ensamspringare jag är så är jag inte van att springa med andra. Dessutom har jag aldrig tidigare sprungit ett löppass inomhus (förutom  löpband) och slutligen har jag aldrig sprungit så här korta intervaller.

Tack vare initiativet från Lennart fick jag ikväll alltså 3 nya livserfarenheter på samma gång. Inte så många kvällar man får det. Jag hämtade upp Patrik vid Ropstens tunnelbanestation och vi fortsatte sedan mot Bosön. Väl där lyckades vi hitta en parkering innan vi gick vidare mot hallen där det skulle springas intervaller. Den förste vi mötte var Thomas och väl där inne träffade vi övriga gänget som var Lennart, Morgan, Robert och Kenny.  Alla var nog lite förväntansfulla inför det stundande intervallpasset.  Vi bar med oss våra saker in till banan och körde sedan en gemensam uppjogg. Jag hade bestämt mig för 20X200 med 1 minuts vila och så fick det bli. Robert hängde med på de 5 första och Patrik på de 10 första innan de körde andra typer av intervaller. Resten av gänget körde olika antal repetitioner på sträckorna 400, 200 och 1600 m. Men jag var så inriktad på tvåhundringar att jag knappast kunde övertalas till något annat.

Patrik, Morgan, Thomas, Lennart och Robert

Sagt och gjort. Den första gick på 36 sekunder och det kändes väldigt lätt så det tempot fick bli något utav ett riktmärke under resterande delen av passet. De första 10 turades jag och Patrik om att ligga först varannan gång. Det flöt sedan på otroligt bra även då jag sprang själv och jag låg mellan 34 och 36 sekunder på samtliga repetitioner. Känslan av att ha lyckats genomföra detta pass på ett så bra sätt som jag faktiskt gjorde var väldigt skön och jag höll dessutom ett högre tempo än vad jag egentligen vågat hoppas på. Jag kan tänka mig att tvåhundringar emellanåt kan hjälpa mig ner till snabbare tider på milen. Nu snittade jag tvåhundringarna i ett tempo på strax under 3 min/km. Inte varje dag man håller ett sånt tempo i 4km J

Morgan, Kenny, Patrik, jag, Robert och Thomas

I den cybervärld vi numera lever i så var det väldigt roligt att träffa såna som man känner via nätet, på riktigt eller IRL kanske jag ska skriva. Trevliga människor allihop och det var en lyckad kväll som avslutades med bastu och löpsnack.

Jag misstänker att det inte var sista gången jag sprang korta intervaller inomhus på bana. Det är ju alltid roligt att utöka sin löparmix på olika sätt vilket jag definitivt gjorde denna kväll.