Mål 2011!

Utan vissa givna mål har jag svårt att hitta fokus för min träning. Oavsett vad det handlar om så gillar jag att kunna mäta saker. Att kunna jämföra med mig själv eller med andra. Jag minns när jag hade min golfperiod hur varje runda skulle bokföras och varje birdie, par och bogey skulle registreras. Jag visste exakt vilka snittscore jag hade och hur många poäng jag behövde för att sänka mitt handikap. I min löpning är målsättningar på olika distanser och hoppet om nya personliga rekord en avgörande detalj för att glädjen i löpningen ska finnas. Jag har tidigare blickat bakåt vid 2 tillfällen då jag gått igenom 2010 års träning och tävlingar. Nu är det så dags att blicka framåt.

Att sätta upp personliga mål med sin träning kan göras på många olika sätt. Man kan ha ett mål att genomföra ett visst antal långpass, intervallpass eller bara uppnå en viss mängd. Men målet med träningen är ju egentligen inte ett mål i sig utan ett redskap för att uppnå det man vill med sin träning, vilket för de flesta är att uppnå måltider på olika distanser.

Jag har tidigare satt upp mål på distanserna 5 km, 10 km, 21,1 km, 30 km (Lidingöloppet) samt maraton. Tidigare kunde jag tycka att ett personligt rekord dessutom kunde sättas på träning. Så tycker jag inte längre. För mig är en förutsättning för att jag ska kalla ett PB för just ett PB att resultatet har uppnåtts i en tävling på en kontrollmätt bana. Jag har svårt att se att jag kommer att delta i något 5 km-lopp under detta år dels för att jag inte har tid att delta i hur många tävlingar som helst men också för att kortare lopp än 10 km egentligen inte intresserar mig så mycket. Mitt fokus ligger i första hand på maran. Alltså skippar jag 5 km-målet i år.

Naturligtvis är det inte helt lätt att avgöra vad som kan vara en rimlig måltid på varje distans då det nästan är omöjligt att förutse hur träningen kommer att fortlöpa och hur utvecklingen kommer att se ut. Men med givna träningsmål och tidigare resultat så tycker jag självklart att man ska sätta upp ett resultat som man kan se som någorlunda rimligt att uppnå. Dessutom måste man våga sätta upp ett mål där möjligheten att misslyckas finns. Hellre ett för tufft mål än ett för lätt tycker jag :)

Mina mål inför 2011 ser ut som följer (sluttid och km-snitt):

Maraton: Sub 3,07 (4,25)

I skrivande stund kan detta läsas som Stockholm Marathon då jag inte har planerat någon annan mara i år. Men en höstmara vore faktiskt riktigt rolig att springa. Vi får se hur det blir. I fjol sprang jag maran i Stockholm på 3,16,13 och hade då målet sub 3,20. Sedan tidigare har mitt mål för i år varit sub 3,10 men jag tycker att jag ska spänna bågen lite högre. Dock vågar jag ännu inte satsa ner mot 3 timmar. Är helt enkelt inte där ännu. Men nästa år då jag fyller 40 så ska jag under denna magiska gräns.

Halvmaraton: Sub 1,25 (4,01)

Måste medge att springa i ungefär 4-fart i en halvmara låter väldigt tufft men ser jag till fjolårsresultatet på 1,27,21 (4,08) känns målet helt logiskt. För övrigt tror jag att detta resultat kan nås genom en hel del tröskelintervaller och snabbdistans. Förhoppningsvis fixar jag detta redan på Kungsholmen runt i maj annars får jag ta det på Stockholm halvmarathon i september.

Lidingöloppet Sub 2,15 (4,30)

Denna målsättning är ju inte bara en måltid utan såklart är det också silvermedalj det handlar om. Sprang på 2,20,40 i höstas och all annan målsättning än att försöka ordna silvermedalj vore helt ologisk. Silvermedaljen ska jag bara ha i år.

10 km sub 38 (3,47)

Utan tvekan den absolut tuffaste målsättningen. Men något mål måste vara lite extra tuff att uppnå. Just 10 km har dessutom känts som min svagaste distans. Jag tycker inte att jag fått ut det som borde finnas i kroppen under de miltävlingar jag deltagit i. Antingen beror det på brist på tufft pannben, fel upplägg, eller såklart alternativet att jag inte är bättre. Hur som helst med min fjolårstid på 39,46 (Hässelbyloppet) ska jag alltså persa med närmare 2 minuter för att uppnå detta mål. Det kanske inte går men ”bättre lyss till den sträng som brast än att aldrig spänna en båge”. Till saken hör också att 10 km är den distans jag är minst förtjust i av ovanstående distanser. Jag tycker att millopp är så oerhört tufft mentalt att springa. Just därför behövs en tuff målsättning.

Det ska bli väldigt spännande att se om jag kan lyckas med detta. I fjol lyckades jag med 3 av 4 målsättningar då jag endast missade i Lidingöloppet med futtiga 41 sekunder.