40 år, disciplin och nattarbete!

Känner en viss motivationsbrist för tillfället. Är väl egentligen inte så orolig över detta. Motivationen kan inte alltid vara på topp. Jag är däremot väldigt medveten om att det krävs väldigt hårt jobb och uteblivna löppass får naturligtvis förekomma men de får inte bli för många. Har man satt ett mål att springa ett marathon under 3 timmar finns det inga genvägar. Det är bara att köra på även om det inte alltid känns lika kul att ge sig ut.

I onsdags firade jag dessutom min 40:e födelsedag och en magisk gräns har alltså uppnåtts. Det mesta känns däremot som vanligt och att jag numera är en 40-åring förändrar nog inte så mycket i min tillvaro. Är ganska övertygad om att jag inte heller har någon 40-årskris att tala om. Nu kan jag ju dessutom tävla i M40 vilket kanske får ses som en fördel.

Jag har inte skrivit så mycket om mina arbetstider men då jag mestadels jobbar nätter och dessutom har barnen varannan vecka ställer det ibland till problem hur jag ska planera min löpning. Att jag arbetar nätter innebär i sin tur att jag ganska regelbundet har lediga dagar under veckorna. Naturligtvis ägnar jag i princip alla dessa dagar åt löpning. Under perioder då jag har ett ganska tufft arbetsschema med många nätter i rad blir det däremot svårare att få in mina löppass. I regel sover jag fram till 16-tiden de dagar jag ska arbeta även nästkommande natt. Jag börjar sedan mitt arbete kl 19. Efter att ha sovit på dagen och jobbat ett långt nattpass är kroppen ganska seg och egentligen inte så mottaglig för löpträning, åtminstone inte kvalitetspass. Jag brukar dock ofta försöka få till ett lugnare distanspass under de få timmar jag har innan jag ska iväg till jobbet igen. Jag har ibland testat att köra kvalitetspass vid dessa tillfällen men varje gång inser jag att de helt enkelt inte blir bra. Min kropp behöver vakna och att sticka ut i princip direkt efter att ha sovit på dagen och försöka springa snabbt är allt som oftast en ganska dålig idé. Under vissa perioder innebär alltså detta att kvalitetsträningen kan bli lite lidande. I skrivande stund har jag en jobbhelg framför mig och har tidigare i veckan bara hunnit med två löppass varav det ena var ett långpass. Men jag är rädd för att denna vecka kommer att sakna ett pass innehållande löpning i högre fart.

Min löpträning blir av dessa skäl en aning ostrukturerad och jag får kanske mer än många andra planera varje vecka noggrant för att få till de viktiga kvalitetspassen. Å andra sidan har naturligtvis även dagarbetande småbarnsföräldrar som lever tillsammans med barnens andra förälder också ett pusslande för att få till sina löppass. Så jag har, liksom andra, helt enkelt vant mig att pussla ihop detta så gott det går utifrån mina förutsättningar. Detta gör ju också i sin tur att om jag har en ledig dag och har planerat in antingen ett långpass eller ett kvalitetspass men egentligen känner mig helt omotiverad för detta så är det bara att ge sig ut ändå om jag har ambitionen att kunna utmana 3-timmarsgränsen den 2:a juni.

I går var definitiv en sådan dag. Jag hade firat min 40-årsdag föregående dag. Hade min enda lediga dag inför helgens arbete. Jag sov länge för att vända tillbaka dygnet och vara förberedd inför att vara vaken i tre nätter. Det enda jag egentligen kände för var att ligga i soffan och kolla på en film eller något liknande. Men planen idag var att jag skulle springa 3 mil! Jag brukar längta till långpassen. Jag tycker vanligtvis väldigt mycket om att springa länge. I går hade jag däremot ingen som helst lust att springa 3 mil. Jag var dock tvungen att inse att jag inte skulle kunna få till något långpass på över en vecka om det inte genomfördes idag. Det var helt enkelt bara att bita ihop och göra sig redo. Jag gav mig ut så sent som vid 16.30-tiden och var just då nästan lite irriterad på mig själv som till varje pris tvingar ut mig då jag bara ville sitta inne. Väl ute så inträffade det som så ofta händer då man väl börjar springa. Det kändes ganska bra. Jag lyssnade för ovanlighetens skull dessutom på musik då jag sprang vilket underlättade min motivationsbrist. Drygt 2 timmar och 20 minuter senare var jag tillbaks och hade sprungit mitt 3-milspass i ett behagligt 4,44-tempo. Kände mig väldigt nöjd med mig själv på kvällen då jag dessutom blev bjuden på 40-årsmiddag på vår lokala restaurang av en kompis. Jag insåg då också att ju högre mål man ställer desto viktigare är det att ha träningsdisciplin och att träna fast man egentligen inte vill. Valet är enkelt. Du vill uppnå ett mål och för att uppnå det målet krävs det hårt arbete. Då är det bara att ignorera latmasken inom sig och ge sig ut. Inte svårare än så.