Om mig

Jag är en 40-årig väldigt löparintresserad tvillingpappa, numera separerad, boende i Sollentuna, uppvuxen i Norrland. Vet inte vilken ambtion jag har med denna blogg men råkar du ha hittat hit så blir jag glad. Jag försöker annars att hitta min väg i löpningens mysterier och vill försöka att utvecklas så bra jag kan utifrån de möjligheter jag har med småbarn och heltidsarbete. Mitt huvudmål är än så länge att gör en så bra tid som möjligt på maraton men har även en del ambitioner på 10 km, halvmara och Lidingöloppet.

söndag 4 mars 2012

96 km!


Hela 96 kilometer blev det alltså denna vecka. Efter att ha sprungit 7 dagar i rad innehållande 3 relativt hårda kvalitetspass så vilade jag en dag innan jag idag gav mig ut och sprang ett långpass på 32 km i 4,41-fart. Kroppen känns ganska nedtränad nu av förståeliga skäl. Inför dagens långpass hade jag dessutom ambitionen att springa det i relativt lugnt tempo. Kanske i 4,50-4,55-fart. I vanlig ordning blir det sällan som jag tänkt mig då jag har en ambition att springa lugnt. Å andra sidan kändes kroppen förvånansvärt pigg och ett underbart löpväder gjorde också att jag i ren löpglädje hade svårt att hålla igen farten. Pfitzinger rekommenderar iof att tempot på ett långpass ska vara någonstans mellan 10-20 % långsammare än tänkt maratonfart. Räknar jag med min tänkta marafart som 4,15 så höll jag i alla fall ganska exakt 10 % långsammare tempo än den farten.

Jag tror att det är bra att försöka att få till sådana här rejäla mängdveckor emellanåt. Av erfarenhet vet jag också att kroppen oftast svarar positivt då den får jobba lite extra hårt under vissa perioder. Min grundläggande idé handlar ju dessutom om att jag vill försöka att utöka min mängd,  vilket betyder att veckomängder upp mot 10 mil ska kunna dyka upp något oftare i framtiden. Men för närvarande är 96 km på en vecka väldigt mycket och inget som jag liksom bara snyter ur mig i en handvändning som en del andra löpare gör. I detta sammanhang är det lite fascinerande att jämföra sig med de löpare som VERKLIGEN springer mycket. Tänk att ligga och snitta 15-20 mil i veckan. År ut och år in. För mig helt makalöst. Men i min värld är en 96km-vecka något som fortfarande sticker ut från mina vanliga 70km-veckor. Nu kan det dessutom vara bra att ha lite mängd att stå tillbaka på inför den tuffa vårträning som komma skall. Kommande vecka ser däremot lite osäker ut då det vankas vabande. Är såklart orolig att jag själv ska bli sjuk också men det får jag väl i så fall hantera på något sätt. Det är dessutom lättare att hantera löpstressen inför några dagar av eventuell missad träning då den senaste tiden rent löpmässigt har fungerat på bästa tänkbara sätt utifrån de flesta aspekter.

Det enda jag med säkerhet vet just nu är att jag kommer att ha en vilodag imorgon och låta kroppen återhämta sig. Förhoppningsvis blir även nästa vecka sedan en bra löpvecka men det blir inte 96 km det vet jag också med säkerhet.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar