Ett misslyckat intervallpass

Ibland förstår jag mig helt enkelt inte på hur löpningen fungerar. Jag har känt mig urstark under en ganska lång period nu. Långpassen har flutit på, kvalitetspassen har fungerat alldeles utmärkt, likaså M-fartspassen. Jag snittar 7 mil i veckan och det mesta har dessutom visat på att jag har svarat positivt på träningen. Det mesta av snön är nu dessutom borta och det är fantastiskt att få springa på barmark i vårliknande väderlek. Det är alltså dags att byta ut kvalitetspassen på löpbandet mot kvalitetspass ute istället. Vilket jag gjorde idag för första gången.

Jag hade haft två vilodagar efter senaste långpasset och förra veckans mastodontvecka på 96 km. Dagens pass ville jag dessutom se som ett litet formtest som delvis skulle få avgöra huruvida jag ska anmäla mig till premiärmilen den 25:e mars eller inte. Efter 2 VAB-dagar hemma med min son hade jag nu dessutom några helt lediga dagar framför mig utan jobb. Barnen i skolan och det enda jag behövde tänka på var mitt stundande löppass. Tyvärr så har jag den senaste tiden haft en del sömnproblem då jag ligger vaken långa stunder på nätterna. Kanske har det med mitt nattjobb att göra, jag vet inte. Jag lade mig därför och sov några timmar på förmiddagen efter att barnen kommit iväg till skolan. Efter en filfrukost, lite slöande och två rejäla koppar kaffe gav jag mig iväg på ett intervallpass för att enligt min intention springa 6X1000 med 1 minuts vila i runt 3,40-fart. Uppjoggen kändes hur lätt och bra som helst men redan efter första repetitionen på 3,38 kände jag att det inte fanns någon kraft. Bestämde mig direkt för att köra med 1,30 vila istället. Nu blev det sedan bara tyngre och tyngre och den lätthet jag känt i kroppen den senaste tiden var som bortblåst. Jag fick verkligen kämpa som ett djur för att ta mig igenom 5 repetitioner med en någorlunda anständig fart och vid flera tillfällen var jag väldigt nära att bryta hela passet. Jag har faktiskt inget bra svar på varför det gick så fruktansvärt tungt idag.

Det finns några riktiga orosmoment efter detta pass som jag inte riktigt kan låta bli att släppa tanken på. Om detta inte var ett resultat av en dålig och helt energilös dag så skulle det betyda att jag springer tusingar långsammare än jag gjorde förra året. Vilket naturligtvis vore helt absurt. Inget har under den senaste tiden tytt på att jag är en sämre löpare nu än för ett halvår sedan. Visserligen kan man inte fullt ut lita på hur löpbanden är kalibrerade på ett korrekt sätt, men utöver kvalitetspassen på löpband så har faktiskt framförallt långpassen och M-fartspassen ute dessutom visat på en väldigt god form. Jag minns att jag för ganska exakt ett år sedan var med om samma sak då jag sprang mitt första tusingpass utomhus och misslyckades ganska rejält då med. Kan det vara så att jag helt enkelt är ovan att springa snabbt ute? Kanske blir det bättre sedan. Det är lätt att överanalysera och övertolka ett misslyckat intervallpass men jag kan helt enkelt inte släppa tanken att jag förra våren snittade 3,38 i ett pass på 8X1000 med 1 minuts vila. Mao betydligt bättre än då jag idag snittade 3,41 på 5 repetitioner med 1,30 min vila.

Nu får jag nog mest jobba mentalt med att inte dra för stora växlar av detta och fokusera på alla lyckade pass istället. Ett enda misslyckat intervallpass ska väl inte få mitt självförtroende att rasa? Eller är jag så mentalt svag? Nej Tomas, vi glömmer detta pass och ser framåt istället. Kroppen ville inte springa snabbt idag. Inte svårare än så, hoppas jag…