Upp och ner och Saucony Kinvara!

Känslan och kraften i min löpning tenderar för tillfället att bete sig lite som den vill. Jag kan ena dagen springa med en känsla av att jag har glömt att dra ur handbromsen och en tung känsla stannar kvar under hela passet. Nästa pass så flyter allt bara på och jag undrar varför det inte alltid känns så här. Ska man kalla min löpning just nu för en resa mellan hopp och förtvivlan eller bara en liten förnimmelse om berg och dalbanelöpning? Jag har faktiskt ingen aning om var löpningen vill med mig under resten av våren. Jag försöker dock att ta till mig de sköna och lättsprungna passen och sätta in dem i min positiva mentala ryggsäck som jag så väl behöver inför maran om en dryg månad och naturligtvis även inför halvmaran om 2 veckor. Jag kan dock konstatera att efter en minst sagt mängdsnål uppstart av april månad, har jag hittat en kontinuitet som jag nu tänker behålla resten av våren.

Jag har dessutom en tendens att få för mig att skriva ett blogginlägg då något roligt har hänt och jag kan få skriva i positiva ordalag och med ett litet spirande hopp inför det som komma skall :) I dag sprang jag ett snabbdistanspass som var tänkt att ligga på ungefärlig tröskelfart dvs kring 4-min tempo. Efter sedvanlig uppjogg på 3 km startade jag min snabbdistans och första kilometern gick så snabbt som 3,48. Efter denna km övervägde jag ett tag om jag istället skulle försöka maxa och få till ett rejält pers på 5 km. Nu blev det hela något av ett mellanting mellan tröskel och VO2 max fart.  Resten av snabbdistansen låg jag på en fart klart under 4 min men hade ändå en hel del mer att ge. Kan dock inte annat än att vara riktigt nöjd med att ha sprungit 5 km i 3,55 fart (19,34) med en känsla av att vara trött men inte helt slut. Måste medge att det kändes en aning lustigt att faktiskt ha persat på 5 km utomhus då jag i princip aldrig springer 5 km snabbt. Ett 5 km lopp en bra bit under 19 min borde således inte vara några som helst problem inser jag nu.

Det som dock var allra roligast med dagens pass är den fantastiska löpkänsla som mina nyinköpta Saucony Kinvara gav mig. Jag har länge funderat på vilka skor jag ska springa maran i. Har försökt att reka marknaden så bra jag kunnat och insåg tillslut att dessa par förmodligen skulle vara klockrena att springa maran i. De är lätta (218 gram) men inte superlätta. Sedan är det ju lite roligt att skorna har en lysande klargrön färg som gör att man kanske t.om kan känna sig lite cool, en känsla som åtminstone inte jag är bortskämd med :) Skorna har också den ganska unika egenskapen att de kombinerar en lätt känsla med en relativt bra dämpning. Jag var således inte så lite förväntansfull inför att få testa dessa skor i dag för första gången. Efter avslutat pass kan jag bara konstatera att de sannerligen inte gjorde mig besviken. Det var helt klart de absolut skönaste skor jag någonsin sprungit i och det bästa skoinköp jag gjort. Frågan vilka skor jag ska springa maran i är nu en gång för alla löst.