Snabbt långpass på långfredagen

Då jag i kväll har sprungit det snabbaste långpasset någonsin så kanske det bör uppmärksammas i min blogg. Egentligen är jag för trött för att skriva men här kommer en kortare redogörelse.

Jag hade jobbat två nätter och insåg att ett långpass inte skulle hinnas med i helgen. Det enda återstående alternativet var alltså att ge sig i väg efter att ha sovit på dagen. Ett långpass på långfredagen… kan ju inte vara mer passande J  En rejäl grötfrukost intogs vid 15-tiden och strax före 18 gav jag mig iväg på mitt långpass som var avsett att genomgående springas i lite snabbare tempo än vad brukligt är på långpassen. Ville hålla ett jämnt högt tempo utan fartökning. Tanken var någonstans kring 4,35- fart. Ganska snart insåg jag dock att kroppen ville lite mer än så. Tog idag svängen runt Edsviken och avslutade med att vända och springa fram och tillbaks till Mörby. Det hela kändes väldigt lätt i början då jag matade på i strax under 4,30-fart. Tänkte naturligtvis att detta kanske blir lite väl tufft att hålla hela vägen men ju längre passet led desto mer övertygad blev jag att det skulle bli en snittfart under 4,30. Hade egentligen inga svackor över huvudtaget. Efter 29 km beslutade jag mig dessutom för att öka farten ner till 4,20. Sista 5 km gick således i denna fart och slutet var verkligen en kamp mot tröttheten som kom smygande. Hade dessutom krampkänningar i vaderna sista kilometerna vilket inte alls känns bra inför maran. I övrigt var det ett klockrent pass J

Det blev alltså 34 km i en snittfart på 4,26. Hela passet tog 2,30,53. Kanske jag borde försöka att springa ett lugnt långpass nästa gång. Om jag nu kan det.