Sista veckan i Thailand

Thailandvistelsen börjar närma sig sitt slut och den stundande vardagen närmar sig med en oundviklig obarmhärtighet.Jag får alltid en enorm separationsångest då jag befunnit mig utomlands och ska återvända hem. Dock brukar det ju allt som oftast bli ganska bra då man väl är hemma igen och återgår till den vardag som man allt som oftast lever i. Vet bara inte om jag håller med om begreppet "borta bra men hemma bäst". Kanske jag istället skulle kunna skriva under på orden "borta fantastiskt skönt och hemma oftast oki för det mesta". Nu finns ju inget sånt ordspråk och kanske får man istället intala sig att hemma är bäst. Phi Phi öarna besöktes igår, vackert men extremt exploaterat och den Vingarrangerade utflykten gjorde att vi kände oss som en skock får som skulle slussas in och ut på olika stränder. Skynda, skynda... titta och upplev och så skyndar vi oss till nästa ställe. Allt detta tillsammans med ett oändligt antal kineser och dessutom doldes den trots allt fantastiska miljön av alla dessa speedbåtar. Man kan undra hur turismen i världen kommer att fungera om 1,5 miljarder kineser sätter igång och reser som vi västerlänningar har gjort de senaste 30 åren... en stilla undran.

Löpningen har mitt i allt detta fortsatt hållits vid liv. Tyvärr blev min intention om ett långpass på löpbandet idag inget annat än en intention. Det hela slutade med 16 km varav 5 km (10-15) sprangs i marafart (4,21-fart). Ett helt oki pass ändå. Anledningen till det avbrutna långpassförsöket var nog i första hand en extremt dålig luftkonditionering och med 32-gradig värme utomhus så höll jag bokstavligt talat på att flyta bort. Jag svettades så mycket att jag knappt kundes se ibland. Har dessutom känt en viss rosslighet i bröstet med en besvärande hosta de senaste dagarna. Så dagens pass kändes trots allt som ett helt oki pass. I morgon blir det en ny heldagsutflykt och med all sannolikhet löpvila. Men med exakt 14 löpta mil under dessa 2,5 veckor hittills så måste jag nog säga att löpfrekvensen har blivit högre än vad jag vågat hoppas på. Kan ju inte heller låta bli att lägga in några egocentrerade löpbilder på mig själv på stranden i Bangtao :)