5 tusingar på bandet

Rossligheten i bröstet är nu helt borta men å andra sidan blev jag i förrgår tvungen att dra ut en hörntand.. .är det inte det ena så är det det andra J Jag sprang 2 lugna distanspass i måndags och i går på 12 km vardera i ca 4,50-fart. Lätt och lugnt och väldigt skönt. Kroppen har liksom börjat vaknat till liv igen och det mesta ser positivt ut.

Med denna positiva känsla i kroppen var det i kväll dags för lite VO2 max intervaller på löpband. Jag hade sett fram mot detta pass och hade ganska stora förhoppningar om vad jag skulle prestera på bandet idag. Jag var helt inriktad på tusingar med en minuts vila. Något annat alternativ fanns i kväll inte i mitt löparhuvud. Jag hade funderat en del på fart och antal repetitioner och kom fram till att 3,36 skulle vara en passande fart vilken jag borde orka åtminstone 6 repetitioner i. Efter sedvanlig uppjogg startade jag således mitt 3,36 kutande och till en början kändes det hela helt ok och jag trodde nog att 6 reps skulle gå att fixa. Tydligen hade jag dock en viss övertro på min förmåga för det hela slutade med att jag var fullkomligt död efter 5 repetitioner. Jag avskyr verkligen att inte köra ett pass exakt som jag planerat och jag får alltid ångest över avsaknad av tjurskallighet och ett starkt pannben vid sådana tillfällen. Nu kan det ju vara så att olika band är olika kalibrerade och sedan kanske jag måste inse att tusingar i 3,36-tempo, även om det handlar om löpband, är en högst respektabel fart för min del.

Jag var hur som helst lite besviken precis efter passet men nu efter någon timme tycker jag ändå att 5 repetitioner i 3,36-fart får ses som godkänt. Även om förhoppningen om fler reps fanns så blev det ett helt oki pass. Hoppas bara att denna vidriga vinterkyla med medföljande usla underlag kan försvinna så att man kan få springa intervaller utomhus och veta lite mer var man står på riktigt så att säga. Jag antar dock att det lär dröja minst en månad innan intervaller på barmark utan snö kan bli en verklighet.