Om mig

Jag är en 40-årig väldigt löparintresserad tvillingpappa, numera separerad, boende i Sollentuna, uppvuxen i Norrland. Vet inte vilken ambtion jag har med denna blogg men råkar du ha hittat hit så blir jag glad. Jag försöker annars att hitta min väg i löpningens mysterier och vill försöka att utvecklas så bra jag kan utifrån de möjligheter jag har med småbarn och heltidsarbete. Mitt huvudmål är än så länge att gör en så bra tid som möjligt på maraton men har även en del ambitioner på 10 km, halvmara och Lidingöloppet.

tisdag 14 december 2010

Aerob eller anaerob? Det är frågan!

I dag sprang jag ett fantastiskt skönt återhämtningspass vid Edsviken. Ett bedårande vinterlandskap omgav mig under min löpning. Jag tror inte att man betraktar sin omgivning i samma utsträckning under andra, snabbare pass, som man gör under ett löppass där syftet endast är att få lite mer mil i benen och att återhämta sig från ett tuffare pass. Jag hade idag dessutom med mig kamera för att ta lite bilder, dels för att lägga in i min blogg, dels för att det faktiskt var väldigt vackert och jag ville fånga den miljö som omgav mig under min löpning.

Jag kände idag själva innebörden av ordet löparmix. En löpning i drygt 5-fart blev en så tydlig kontrast mot gårdagskvällens snabba tusenmetersintervaller i drygt 3,30-fart. I dag löpning i ett vackert vinterlandskap. I går löpning på ett gym stirrandes in i en vägg. Av någon anledning gillar jag båda sätten att löpa lika mycket fast på helt olika sätt. Jag måste få variationen och mixen i löpningen. Det finfina med detta är också att utifrån de flesta teorier kring löpträning så kan man hitta en gemensam nämnare som i väldigt grova drag handlar om att springa varierande distanser i olika typer av fart. Har man bara den enda grundidén med sin löpning tror jag att man når ganska långt i sin löparframgång.



Det finns dock ett vidare problem med detta. Jag befinner mig just nu alltså i en grundträningsperiod då merparten ska handla om att springa lugn distans, alltså aerob träning. Huvudsyftet med aerob träning är att stärka och anpassa muskler, leder, ligament och senor för att så småningom kunna klara av att hantera en mer kvalitativ inriktad träning i en mer tävlingsförberedande träningsperiod. Under denna period bör inslagen av anaerob träning vara betydligt större än under grundträningsperioden. Den anaeroba träningen syftar i huvudsak till att förbättra farthållningen och snabbheten.

Problemet som jag ser med detta är att det finns en uppsjö av teorier och ”sanningar” angående hur inslag av anaerob intervallträning eller s.k. VO2 max träning under en grundträningsperiod påverkar den aeroba träningen. Det finns teorier om att för mycket intensiv anaerob träning kan skada de aeroba enzymen som i sin tur skadar mitokondrierna. Mitokondrierna är muskelns energifabriker som omvandlar fett, kolhydrater och syre till energi. Vid aerob träning så ökar man antalet mitokondrier och även antalet kapillärer som är de minsta blodkärlen som omger själva muskelcellen. Ju fler kapillärer desto lättare är det att syreförsörja muskeln.

Jag har försökt att plöja en del litteratur och sökt en hel del på internet hur relationen aerob och anaerob träning kan samarbeta även under grundträningsperioden utan att egentligen ha hittat ett tillfredsställande svar. Det finns rutinerade duktiga maratonlöpare som hävdar att man ska utesluta all form av anaerob träning under denna fas. Å andra sidan finns det de som hävdar att man kan ägna sig åt båda typerna av träning året om med den skillnaden att man under grundträningsperioden låter den anaeroba träningen vara ett mindre inslag men fortfarande vara ett komplement till aerob lugn distansträning. Det finns faktiskt t. o. m teorier som hävdar att man kan träna intervaller och få samma effekt på tillväxten av mitokondrier som vid lugn distansträning.


Kontentan av detta är ju att det är lätt att minst sagt bli förvirrad och vilsen i sina funderingar kring hur man egentligen ska bedriva sin löpträning. Men det man inte heller får glömma är att olika löpare reagerar olika på olika typer av träning. För min egen del håller jag nog just nu på med ett sökande och ett försök att hitta en egen väg i denna djungel av åsikter och teorier om rätt och fel vad gäller anaerob kontra aerob träning under olika faser i träningen. Jag leker ibland med tanken att det ena året springa enbart lugn distansträning i kanske 5-fart eller liknande från låt oss säga november t.o.m januari för att nästa år variera min träning och ha ett betydande inslag av snabb intervallträning och tempoträning och se hur min kropp skulle reagera på respektive träningsupplägg.

I allt detta får man inte heller glömma att det som ligger någonstans i gråzonen av detta är den s.k. tröskelträningen. Här ligger man alltså precis på mjölksyratröskeln. På den nivå där man springer utan att mjölksyra ansamlas men med ett betydligt högre tempo än lugn distans. De som vill utesluta VO2 max träning under grundperioden kan oftast tänka sig att man tränar intervaller i tröskelfart. Faran de ser är när man går över den gräns där mjölksyra bildas och i. o. m detta så skulle den aeroba processen påverkas negativt.

Det är såklart också väldigt lätt att hamna i en allt för hög grad av teoretiserande kring detta. Jag kan dessutom aldrig komma ifrån att det grundläggande i löpningen måste vara glädjen och jag vägrar att tro att mitt snabba intervallpass i går då jag körde 6X1000m i hög fart gör att jag allvarligt har förstört något i min uppbyggnad inför nästa års Stockholm Marathon. Min väg just nu i detta sökande är en löparmix av alla de slag.

3 kommentarer:

  1. Jag ska ge mig på de där tusingarna på gymet imorgon. Som du säger, man gillar både den sorten och lugn distans lika mycket, fast på väldigt olika sätt.

    SvaraRadera
  2. Hej!
    Jag tror på att genomföra ett anaerobt pass per vecka under grundträningen. Ett långpass (utan fartökningar) och en eller ett par distanspass.

    Skillnaden mella passen ligger också i hur mycket man utvecklar central förmåga och lokal förmåga.

    SvaraRadera
  3. Matte: Ja båda har sin charm. Har kollat in din blogg nu också :)

    Lennart: Ditt upplägg låter mycket klokt tycker jag.

    SvaraRadera