Feber!

De senaste veckorna har varit bra rent löpmässigt. Alla aspekter av det jag ser som lyckad löpträning har funnits med. 3 veckor i rad med en mängd över 60 km. 3 veckor i rad innehållande ett långpass mellan 27 och 30 km samt 3 veckor i rad med bra kvalitetspass på löpband. Allt ser bra ut och jag är peppad. Jag vill springa mer, längre och snabbare. Jag vill bli bättre. Jag vill komma ur min stagnationskänsla och känna att jag utvecklas.

Denna vecka var tanken att jag skulle snäppa upp träningen lite ytterligare. En vecka med 5 pass och ca 80 km var tanken. Vad händer då? Jo jag får feber!! Riktigt hög feber. Jag låg i 2 dygn som en urlakad grönsak ensam i min lägenhet och tyckte synd om mig själv. Jag får väldigt sällan feber och just nu kändes det extra olämpligt då allt såg så bra ut. Jag inser såklart att några dagars löpuppehåll inte kommer att påverka mitt långsiktiga mål nämnvärt och inte heller göra mig till en sämre löpare men stressen finns där. Hela tiden finns den där. Jag tror att jag helt enkelt måste acceptera att stressen över missade löppass alltid kommer att dyka upp hos mig vid liknande tillfällen. I stället för att vara realist och tänka att det spelar ju inte så stor roll så välkomnar jag löpstressen. Jag försöker att se något positivt i att den finns där. Anledningen till att jag resonerar så är helt enkelt att det faktiskt betyder att jag älskar min löpning och att jag verkligen vill springa och utvecklas.

Jag tror inte att elitlöpare tar lite missad träning med en axelryckning och mår bra av att slippa springa några dagar. Nu är jag såklart ingen elitlöpare men jag kan väl också få tillåta mig att bli stressad över missade löppass!? Man pratar ju om positiv stress. Jag har ingen aning huruvida detta är positiv stress eller inte men jag vägrar att bara se det som negativ stress och ta till mig alla goda råd att ta det lugnt du hinner träna och lite vila är bara bra ibland. Jo vila är bra när jag själv bestämmer att jag ska vila men det är så förbannat trist med vila som jag själv inte kan råda över. Nu har jag ju dessutom småbarn och är dessutom en ensamstående småbarnspappa. Så när jag har barnen kan också svårigheter uppstå att få till mina löppass. Av någon anledning har jag lättare att hantera detta. Barnen är det viktigaste i mitt liv och löpningen kommer som nummer 2. Mao kan jag hantera ett uteblivet löppass p.ga mina barn. Men feber känns bara trist och meningslöst särskilt under en vecka då jag har all tid i världen för löpning. Så är det bara.