Tankar om året som gått

Året närmar sig sitt slut och årskrönikor i alla dess former kommer naturligtvis att dyka upp i alla möjliga mediala sammanhang. Det är roligt att själv få sammanfatta och få läsa vad andra skriver om året som har gått avseende olika företeelser. För min egen del har det minst sagt varit ett händelserikt år med stora personliga förändringar. Jag har gått igenom en separation med allt vad det har inneburit och att jag känslomässigt och mentalt har haft mina svängningar har också avspeglat sig på min löpning. Jag tänkte försöka delge något av hur mina tankar kring löpning och min blogg sett ut under detta år. En mer renodlad löpårssammanfattning kommer eventuellt senare.

I och med min separation i våras så upptäckte jag nya sidor hos mig själv. Jag upptäckte också att jag i min blogg hade svårt att helt utesluta mitt privatliv. Min ambition från början med denna blogg var nog att skriva om löpning utifrån en rad olika aspekter utan att beröra mitt privatliv så mycket. Under året som gått har jag märkt att det för mig nästan inte går att utesluta mitt liv utanför löpningen. Jag grubblar, analyserar och funderar över det lilla i ett löppass och i det stora som kan handla om hur livet ska levas eller hur jag tror att vi människor bör vara och agera. Antingen så slutar jag att skriva eller så väver jag in mig själv och mina tankar kring företeelser utanför löpningen i denna blogg. En blogg där man pliktskyldigt redovisar olika träningspass och tävlingsrapporter skulle för min egen del bli en ganska tråkig och livlös blogg och mitt eget intresse för skrivande skulle då förmodligen avta ganska snabbt. Året som gått är ungefär jämngammalt med min blogg och har inneburit en resa för mig, såväl inom löpningen som hur jag ska leva mitt liv.

Löpningen har nog fått en ökad betydelse i mitt liv detta år. Den har varit en tröst och en kamrat under tunga perioder. Oavsett om det har gått tungt eller lätt så har den varit viktig. I mitt sökande efter vem jag är och var jag är på väg i mitt liv, hur jag vill leva och hur jag vill vara så har löpningen hjälpt mig. Kanske har jag ett större ensamhetsbehov än vad jag har trott och kanske är det ofta ensamhet jag söker, bort från alla krav i livet och det ständigt höga tempo som omger oss. Men jag varken kan eller vill fly från allt detta hela tiden. Jag är och vill vara en del av min omgivning, men med löpningens hjälp hittar jag ett tillstånd att befinna mig i under kortare perioder då allt får stå stilla och jag är ett med mitt varande.

Jag har under året som gått funderat ganska mycket på vad jag vill med min löpning och hur min nya livssituation har påverkat den. Det fanns en rädsla att mitt löpintresse skulle avta en del men till min glädje har det inte blivit så. Jag har tvärtom, funderat och analyserat mer än tidigare. Aldrig förut har jag heller läst så mycket litteratur om löpning som under detta år. Pfitzinger, Daniels och Noakes har följt med mig under året. Jag har kollat alla möjliga sidor på internet om löpning, läst löpbloggar och forum. Vänt och vridit på begrepp och teorier. Så nu vet jag exakt hur jag ska träna. Nej, ärligt talat så vet jag förmodligen mindre hur jag ska träna nu än tidigare. För det är nog så att oavsett ämne så kan nog den känslan infinna sig, att ju mer man läser desto mindre vet man hur allt egentligen förhåller sig.

Det jag däremot vet är att jag kommer fortsätta att läsa och fundera kring alla möjliga aspekter vad gäller löpning och löpträning. Några sanningar kanske jag aldrig finner. Kanske av den enkla anledningen att det inte finns några sanningar eftersom allt handlar om hur olika individer drar slutsatser utifrån sina egna erfarenheter och följdaktligen inte kan bli till en allmän sanning för alla. Jag skyr därför alla former av dogmatiserande tendenser då jag läser. Det går inte att bli dogmatisk vad gäller löpning. Vi är alla olika, svarar olika på träning och har olika bakgrunder och erfarenheter. Den enda självklara sanning jag funnit är kanske att om du springer mycket och varierat så blir du med största sannolikhet en bättre löpare.

Jag har nog tidigare sökt mer svar i den litteratur jag använt mig av men i år har jag mer sett litteraturen som ett bollplank där jag kan plocka russinen ur kakan och i kombination med min egen erfarenhet hitta min egen väg. Av den anledningen har jag vid olika tidpunkter under året befunnit mig i olika tankegångar vad gäller löpningen. Jag kan ena stunden ha trott stenhårt på mycket mängd i långsamt tempo för att i nästa stund överväga om jag inte borde springa lite mindre och satsa mer på kvalitet. Men i detta ligger just tjusningen i löpningen anser jag. Den följer med mig och jag lever med min löpning i stort och i smått och det är en fantastiskt spännande resa jag har fått göra tillsammans med sin löpning under detta år.

Om jag däremot ser till min egen utveckling rent resultatmässigt under året kan jag inte påstå att stora framsteg har gjorts. Jag har lyckats väldigt bra på mina maratonlopp men i övrigt har det varit ganska stiltje. En känsla av stagnation rent utvecklingsmässigt har ofta infunnit sig och har orsakat en del huvudbry. Ofta har jag tvivlat på min förmåga att ta till mig träning och tvivlen på att jag kan prestera på kortare sträckor än maraton finns allt jämt kvar. Jag har dessutom tvivlat på min förmåga att tåla smärta och kunna fortsätta då mjölksyran och grumliga tankar uppträder, att mitt pannben och min vilja inte är tillräckligt starkt. Häri ligger det naturligtvis en utmaning att komma tillrätta med dessa problem och att hitta en väg bort från mina tvivel. Men jag umgås också med den idén att jag ska överge tankarna på att förbättra mina resultat på kortare distanser och i stället enbart ägna mig åt maraton och ultramaraton. Jag fyller 40 nästa år och jag blir med största sannolikhet inte snabbare med åren. Uthålligheten kan däremot förbättras avsevärt. Jag tror därför att även nästa år kan bli en väldigt spännande resa, såväl i det lilla som i det stora.