Jag har säkerligen antytt att jag inte är särskilt snabb. Min styrka är uthållighet och en viss seg tjurskallighet som innebär att jag gillar att ligga och mata på i lite sådär lagom ansträngande fart i flera mil om det behövs. Mitt beslut om att springa Frankfurt maraton och att ha det som det stora målet i höst kvarstår därmed. Nu kan jag trots detta inte slå mig till ro och vägra att springa kortare distanser bara för att jag anser mig vara sämre på dessa. Därför umgicks jag under större delen av dagen med tanken att testa att springa 5000 meter på bana som dagens kvalitetspass. Jag har inte testat att springa 5 km på tid under de senaste 2 åren.
Sagt och gjort. Efter otaliga praktiska bestyr under dagen inför den stundande Norrlandstrippen (som jag återkommer till senare) joggade jag sakta ner mot Sollentunavallen vid 21-tiden för att ge mig i kast med 12,5 varv på denna friidrottsanläggning. Det var fortfarande ganska varmt (ca 22 grader), vindstilla… m.a.o. en underbar julikväll som upplagd för en öl på altanen eller en stilla promenad vid vattnet. Men Tomas bestämmer sig istället för att helt ensam på en 400-meters bana, varv efter varv springa som en galning på en distans han inte ens anser sig vara särskilt bra på. Jag har trots det ironiska tonfallet i föregående mening faktiskt inga problem med att se detta som ett alldeles utmärkt sätt att utnyttja en vacker julikväll.
Det var ganska solklart på vilket sätt jag skulle springa mitt testlopp. Varje varv skulle helt enkelt gå på 1,30 så att jag kunde få en sluttid på 18,45. Varv efter varv sprang jag därför på ganska exakt 1,30 och ibland strax under. Jag hade en rejäl mental svacka mellan 3 och 4 km då farten bedarrade något. På slutet fick jag dessutom rejäla hugg i sidan men sa att mig själv att smärtan var en illusion. Jag passerade mållinjen på 18,39 och har därmed ett nytt ståtligt personligt rekord på 5 km eller 5000 meter som det ju heter på bana. Med tanke på min osnabbhet och tidigare brist på pannben på kortare distanser är jag faktiskt riktigt nöjd med att ha fixat en sådan tid alldeles själv på bana en sen kväll för att testa min form. Rimligen borde jag kunna kapa den tiden på tävling med lite bättre förberedelser och med lite draghjälp.
De närmaste 4 veckorna kommer nu att tillbringas i Norrland. I morgon åker jag upp med min dotter till mina föräldrar. Därefter kommer jag att göra en Norrlandstripp med bil alldeles själv. Detta är något jag drömt om i flera år men det har inte blivit av. I år blir det av. Jag kommer att utforska delar av Lappland och Norra Norge med hjälp av min Toyota under en dryg vecka. Planerade anhalter blir Piteå, Gällivare, Kiruna, Abisko och Narvik. Jag är nämligen av den uppfattningen att vi bor i ett väldigt vackert land och ibland blir jag trött på att så fort man ska upptäcka något annat så måste man prompt bege sig till sydligare breddgrader. I sommar ska jag uppleva Lappland… alldeles själv i en bil. Det blir spännande. Jag kommer naturligtvis att ge mig ut på en del löpturer under min färd. Efter Lapplands/Norge turnén ska jag på en fisketur med mina vänner Peter och Mattias. En årlig fisketur som vi gjort vid Lögdeälven i snart 10 år. Min Norrlandssommar avslutas med 2 veckor i Höga kusten och mina föräldrars sommarstuga vid Skulesjön. Då kommer jag att tillbringa tid tillsammans med mina barn, mina syskon och mina föräldrar. Jag misstänker starkt att mina blogginlägg kommer att lida med en viss frånvaro den närmaste tiden. Men jag återkommer J.
Grattis till perset och ha en skön semester!
SvaraRaderaDet är ju en löjligt imponerande tid, särskilt från en osnabb löpare ;)
SvaraRaderaAtt det hela gjordes i ensamhet på den otroligt roliga tartanen gör det hela ännu mer fantastiskt!