Det rullar på

Efter förra veckans lyckade träning så verkar denna vecka också se ut att bli en bra vecka. Startade på bästa tänkbara sätt i måndags med ett 30 km pass i 4,52-tempo. Kändes lätt och fint i stort sätt hela vägen. Naturligtvis blir man ändå trött efter 3 mils kutande men det är väldigt skönt att först i år känna att ett 3-milspass är fullt hanterbart och absolut inte en plåga de sista kilometerna som det definitivt var frågan om för 2 år sedan. Nu är det mer som en av många beståndsdelar i min träning och jag ser allt som oftast väldigt mycket fram emot dessa pass. Att liksom några timmar innan dricka lite extra, fundera över klädval, blanda sportdryck och fundera över vägval. Jag är alltid lite extra laddad inför långpassen och känner mig nästan lite barnsligt ivrig över att få komma iväg. Dessutom tror jag inte heller att den sköna känslan av att ha genomfört ett bra långpass kan överträffas efter någon annan typ av pass. Möjligen kan ett extremt lyckat intervallpass närma sig den känslan men då är det nog mer frågan om en mental tillfredsställelse än den rent kroppsliga endorfinstinna tillfredsställelsen som ett långpass för med sig.

Efter en vilodag i går beslutade jag mig för att, trots plusgrader ute, ändå bege mig till Sollentuna simhall för lite snabbdistans på löpband. Det är ju alltid svårt att avgöra hur man ska överföra tröskeltempo till löpband men med 0,5 graders lutning så gissar jag att löpbandet kanske ger 5 sek snabbare löpning per kilometer. Naturligtvis är detta bara en uppskattning men något säger mig att det inte är så långt ifrån sanningen. Efter en ganska kort uppjogg så påbörjade jag mitt snabbdistanspass i 3,56-fart och kände mig väldigt nöjd när jag 8 km senare skruvade ner farten till joggfart igen. 8 km i 3,56-fart utan att jag på något sätt hade tömt mina krafter kändes naturligtvis väldigt bra.

I nuläget är jag lite osäker på om jag tänker köra något VO2 max pass denna vecka eller inte. Kanske nöjer jag mig med vanlig distans några pass nu. Vi får se helt enkelt. Känslan i löpningen är hur som helst väldigt bra just nu och jag börjar lite smått längta till Kungsholmen runt den 7:e maj som blir min första tävling i år. Hade väldigt gärna sprungit premiärmilen men eftersom jag har det arbete jag har med vissa jobbhelger får jag helt enkelt inse att vissa lopp inte kan springas. Dessutom vill jag nog vänta innan jag ska mäta mina krafter på milen, denna ångestdistans. En halvmara känns däremot väldigt spännande att få springa.