Om mig

Jag är en 40-årig väldigt löparintresserad tvillingpappa, numera separerad, boende i Sollentuna, uppvuxen i Norrland. Vet inte vilken ambtion jag har med denna blogg men råkar du ha hittat hit så blir jag glad. Jag försöker annars att hitta min väg i löpningens mysterier och vill försöka att utvecklas så bra jag kan utifrån de möjligheter jag har med småbarn och heltidsarbete. Mitt huvudmål är än så länge att gör en så bra tid som möjligt på maraton men har även en del ambitioner på 10 km, halvmara och Lidingöloppet.

lördag 11 augusti 2012

Jo jag springer... i alla fall lite!

Det var väldigt länge sedan jag skrev något här. Faktiskt drygt 2 månader sedan ser jag. Varför har jag inte skrivit? Jo därför att jag inte tycker mig ha haft något att säga vare sig om min egen löpning eller löpning i allmänhet. Att skriva liksom att springa måste kännas lustfyllt för min del annars kan det lika gärna vara. Åtminstone gäller detta skrivandet. Vad gäller löpningen så vet jag att jag mår bra av att springa även om det inte känns lustfyllt.

Vill ändå skriva lite kort om var jag befinner mig vad gäller min löpning för närvarande. Jag springer faktiskt trots allt hyfsat regelbundet. Ligger kanske i snitt på 5 mil i veckan och vanligtvis blir det 3-4 pass. Som
vardagsmotionär är detta naturligtvis en helt ok veckomängd och man kan hålla sig i ganska god form med en sådan träning. Men vad hände med mina ambitioner? Vad hände med planen att öka från mina 7 mil i veckan upp till kanske 9 mil i veckan? Hur ser framtiden ut då mitt mål alltid har varit att springa ett maraton under 3 timmar? Varför blev det inget Lappland Ultra?

Jag vet inte om jag har några bra svar mer än att ska man träna mycket och hårt måste helt enkelt lusten finnas. Det handlar om att vara väldigt fokuserad och motiverad för att vilja träna på en hög nivå. Min löpning är fortfarande viktig men jag kanske inte känner den där motivationen som jag någonstans hoppas infinner sig igen. Jag har ibland svårt att få till mina löppass regelbundet då det har varit mycket annat som måste göras. En liten latmask har faktiskt ibland också infunnit sig hos mig som sällan eller aldrig dök upp tidigare. Ibland har jag helt enkelt valt att strunta i att ge mig ut fast jag vet att jag verkligen borde. Det känns som om löpningen får bli vad den blir ett tag framöver och att jag på något sätt kan hitta tillbaka till lusten att springa mycket igen. Jag hoppas och tror att det blir på det sättet så småningom men inte just nu. Det som kanske ändå gör mig en aning orolig är att jag inte känner någon som helst lust att tävla. Men att tävla om något måste kännas lustfyllt. Det gör det inte på något sätt just nu.

I allt detta känns det trots allt ganska ok. Jag är en sämre löpare idag än för ett år sedan och jag har inget 3-timmarsmål i sikte. Däremot mår jag fortfarande bra av att springa på mitt eget sätt. Inte så mycket intervaller och snabbdistans men jag testar att springa i lite högre farter med jämna mellanrum och kvalitetspassen blir lite mer av spontan karaktär. Känns det bra springer jag lite snabbare. Känns det mindre bra så blir det lugn distans. Jag är ingen maskin. Jag är person som agerar och handlar utifrån vad som känns viktigt i ögonblicket. Löpningen och jag tar det bara lite försiktigt just nu. Vi får se vad som händer.

1 kommentar:

  1. Det låter bra att du inte är någon maskin Tomas, inte för att jag trodde det heller! Det går ju i perioder med motivationen men så länge man kommer ut på sina rundor spelar det mindre roll. Just sommaren innebär ofta mindre träning även om man ofta planerar för motsatsen när man är ledig men frånvaron av rutiner gör det svårare.

    Vad gäller tretimmarsmålet behöver du inte glömma det, 5 mil i veckan var exakt vad jag snittade under hela våren innan Stockholm marathon och bevisligen räckte det ju för sub3 och jag är knappast ensam om att klara sub3 på den "lilla" mängden. Man kan nog få ut väldigt mycket bra tider genom att se till att få ut en bra och kvalitativ mix av de fem milen varje vecka!

    SvaraRadera