Det mesta känns bra nu!

Det är ganska skönt att kunna konstatera att februari blev en riktigt bra löpmånad. Det känns som om jag nu förhoppningsvis har höjt mängden för att också fortsättningsvis kunna ligga på ett snitt på 7 mil i veckan. I februari sprang jag för andra gången (juli 2011 var den första) exakt 1 mil om dagen i snitt. Februaris mängdrapport lyder alltså på 29 mil på 29 dagar.

Naturligtvis ska man inte i allt för stor utsträckning stirra sig blind på hur mycket mängd man utför men jag är å andra sidan övertygad om att ökad mängd i kombination med genomtänkt kvalitet också leder till bättre resultat. Jag känner just nu att min löpning utvecklas hela tiden och jag tror definitivt att jag b.la har en ökad mängd att tacka för detta. Jag har ingen självklar talang för löpning även om jag svarar hyfsat på träning så ser jag mig inte som en person som har en naturlig fallenhet för löpning. En hel del löpare i min omgivning presterar bättre resultat än vad jag gör med mindre träning även om det omvända naturligtvis också förekommer. Men jag är helt enkelt väldigt övertygad om att för att jag ska kunna uppnå mitt 3-timmarsmål på Stockholm Marathon i år så är det helt enkelt stenhård träning med både mycket kvalitet och mycket mängd som gäller för min del.

Det känns också skönt att kunna konstatera att vissa genomförda löppass faktiskt också pekar på att jag har utvecklats och att jag är i god form. I måndags sprang jag ett 10 km tröskelpass i 3,56-fart med 1 % lutning på bandet. En mil med relativt kontrollerad löpning och utan att vara helt slut på 39,20 tyder för min del på att formen är bra. Jag tycker överlag att löpningen numera känns väldigt lätt och det känns också som att min lugna distansfart numera ligger på 4,40 istället för 4,50 som är den fart jag tidigare har sett som min lugna distansfart. Löpningen på löpband i vinter tror jag har gjort mig gott och det ger också ett tillfälle att tänka på löpteknik och hållning då man inte behöver tänka på vilken fart man håller eller bli störd av variationer i terrängen. Min inställning till löpband har definitivt förändrats till att se löpbandets många fördelar.

Dagens återhämtningsjogg tycker jag också kan ses som ett bevis på att det mesta känns väldigt bra nu. Då jag inte använder mig av pulsvärden överhuvudtaget i min träning litar jag mer på känsla och har lärt mig ungefär i vilket tempo olika typer av träning hör hemma. Lugn ÅH-jogg har för mig tidigare inneburit jogg i strax över 5-fart då jag har den där känslan av att inte vara andfådd utan löpningen bara flyter på väldigt lätt. Exakt den lätta känslan hade jag idag. Jag tog det extremt lugnt och bara småjoggade mig fram i en mil. Skillnaden var bara att jag idag snittade 4,58 vilket jag också ser som en indikation på bra form. Ibland får man faktiskt slå sig lite för bröstet och inse att man i jämförelse med de flesta människor faktiskt är en ganska så duktig löpare. För 3 år sedan fanns det inte i min begreppsvärld att jag skulle kunna jogga en mil under 50 minuter utan att knappt behöva anstränga mig.