Om mig

Jag är en 40-årig väldigt löparintresserad tvillingpappa, numera separerad, boende i Sollentuna, uppvuxen i Norrland. Vet inte vilken ambtion jag har med denna blogg men råkar du ha hittat hit så blir jag glad. Jag försöker annars att hitta min väg i löpningens mysterier och vill försöka att utvecklas så bra jag kan utifrån de möjligheter jag har med småbarn och heltidsarbete. Mitt huvudmål är än så länge att gör en så bra tid som möjligt på maraton men har även en del ambitioner på 10 km, halvmara och Lidingöloppet.

lördag 18 juni 2011

Jag väntar fortfarande!

Löpningen är inte så närvarande just nu. Egentligen borde jag inte ens skriva något eftersom jag inte har så mycket att säga om löpningen. Det har gått lite för lång tid nu för att jag ska kunna ursäkta min högst sparsamma löpträning med att jag befinner mig i en ”ta det lugnt efter mara period”.  Att ta det lugnt en vecka efter maran är helt ok, kanske t.o.m. 2 veckor av lite lugnare löpning kan motiveras. Nu är snart 3:e veckan efter maran passerad och nu duger faktiskt inga ursäkter alls. Men jag har liksom inte kommit igång. Dessutom så uppstår alltid problem då jag väl bestämt mig för att komma igång igen. I dag var ett tydligt sådant exempel. Efter ett lite försök till fartpass i onsdags så kände jag att det kunde vara dags för att damma av ett litet längre pass också. Jag hade ingen plan att köra ett 30 km långt långpass, men var helt inriktad på att få springa lite längre. Ett drygt 20 km långt löppass i behaglig fart tyckte jag skulle kännas helt rätt och kanske även att det kunde ses som ett litet avstamp mot att faktiskt komma igång med lite mer seriös löpträning igen.
Vad händer? Jo för det första kan jag inte somna på kvällen av någon obegriplig anledning då jag faktiskt lider av ett väldigt sömnunderskott. När jag väl somnar blir jag väckt av min son som drömmer mardrömmar. Efter att ha lyckats få honom att somna om och jag själv så småningom kommer till ro vaknar min dotter och är törstig. Jag ger henne vatten och försöker för tredje gången att somna. Jag somnar men känner en lätt svullenhet i halsen. Av den anledningen får jag återigen svårt att somna. På morgonen är halsontet helt tydligt där och jag inser såklart att 2 mils löpning inte är att rekommendera. Återigen blir mina löparambitioner avbrutna. Denna gång av något högst ordinärt som lite halsont. Är det inte tidsbrist eller sömnbrist så kan något annat få komma och påminna mig om att jag tydligen ska vänta med att komma igång med min löpning igen.
Jag vill springa. Jag vill dessutom springa mycket. Kan jag inte få göra det? Nu när maran blev så bra och jag ser fram emot framtida tävlingar så har jag bara en stilla önskan att tiden och kroppen ska ge mig de förutsättningar jag vill att de ska ge mig så min löpning kan bli något annat än 2 pass i veckan. Det är såklart dessutom en självklar förutsättning om jag ens ska kunna ge 3-timmarsmålet en rimlig chans någon gång under hösten. Vare sig det sker i Umeå eller i Frankfurt.

4 kommentarer:

  1. Hej!
    jag har också varit med om sånt här. jag har lärt mig att man ska träna även fast jag känner olust inför träningen. Hoppar jag över ett par träningspass kanske jag inte tycker det är så farligt men risken är att bli just sjuk efter ett par överhoppade träningspass och vips så har jag inte tränat på två veckor.....

    Hoppas att du snart är igång igen. Känner jag dig rätt så tar det inte så lång tid.

    MVH

    SvaraRadera
  2. Tycker nog att du tränar på hyggligt med mina mått mätt och kom ihåg att det krävs mycket mindre volymn när målet (just nu) bara är att bibehålla nivån snarare än att utveckla den vidare.

    SvaraRadera
  3. Efter din bedrift på Stockholm Marathon så tycker jag att du är värd att få ta det lite lugnt.. :)

    SvaraRadera
  4. Den som väntar på nåt gott.....
    Lusten kommer när man minst anar det;-)

    SvaraRadera