Jag trodde nog att denna blogg var avslutad för min del men
med nya perspektiv på både löpningen, mitt skrivande och vad denna blogg
egentligen skulle kunna vara så skriver jag nu igen. Det var 8 månader sedan
jag senast skrev.
Den stora anledningen till att jag inte har skrivit är dels
att löpningen inte har varit lika viktig i mitt liv och min motivation till att
träna mycket har inte heller funnits på länge. Jag har väl dessutom haft någon
idé om att jag inte har något berättigande att ha en blogg som har löpning som
huvudfokus då jag själv inte är annat än en vardagsmotionär nuförtiden. Men
i.om att jag det senaste året inte har haft några ambitioner med löpningen vad
gäller att prestera något på lopp eller att öka mängden avsevärt har mina
tankar kring löpning också gått i andra banor. I vissa perioder har jag knappt
sprungit alls vilket har medfört att jag då har mått sämre rent psykiskt vilket
i sin tur lett till nya insikter.
Jag tror dessutom att jag skulle kunna se på mitt skrivande
som en form av egenterapi och tillåta mig att bredda perspektivet till att låta
bloggen handla om mer än bara löpning trots att namnet löparmix medför vissa
uppenbara associationer till vad den i huvudsak borde handla om. Jag tror
därför att det finns en möjlighet att bloggen kan bli mer privat och mer
självutlämnande. Att vara självutlämnande och komma in på tankar kring sitt
eget privatliv och fördjupa funderingar kring hur jag vill leva mitt liv och
liknande saker är naturligtvis en utmaning i sig. Kanske jag ska tycka att det
är bra att jag inte har så många läsare och använda bloggen som någon form av
plats där tankarna får flöda fritt och de som eventuellt läser vad jag skriver
får ju i så fall helt enkelt själva avgöra om mina tankar och funderingar kring
löpning och livet är värt att ägna lite av sin tid åt.
Det som i huvudsak har förändrats i min inställning till
löpning handlar nog mest om att jag först nu fullt ut har förstått vad
löpningen gör med mitt psykiska välbefinnande. Jag har såklart hela tiden
förstått att jag mår bra av att springa men först nu känns det som om jag
förstår vidden av vad löpningen också i det omedelbara ögonblicket betyder. Jag
är i högsta grad en funderande och reflekterande människa och under de nu drygt
2 åren som förflutit sedan jag separerade har mina funderingar kring hur jag vill
leva, möten med kvinnor, närhet och sex varit närvarande påfallande ofta. I
perioder har jag mått väldigt dåligt och befunnit mig i någon form av livskris
och då har löpningen helt enkelt inte funnits i mitt liv. Då har jag inte
kunnat uppbåda någon kraft eller energi överhuvudtaget till att ta på mig
skorna och ge mig ut för att springa.
Jag är en ensamvarg men kanske en social ensamvarg som tycker
om att leva själv men saknar ibland ett djupare möte som jag samtidigt är rädd
för. Naturligtvis är jag inte ensam om att föra någon form av inre monolog med
mig själv och vända och vrida på tankar kring hur man vill leva sitt liv. Min
övertygelse är dock att jag tror att vi alla mår bra av att hitta ögonblick av
stunder då vi kopplar bort allt som är runt omkring oss. Dessutom lever vi ju i
en tid då vi ständigt möts av intryck och ständigt är nåbara. Jag är själv en
person som alltid har min Iphone tillgänglig och påslagen. Det löpningen gör
med mig då jag befinner mig i det löpande nuet är att tankarna nollställs och
jag är ett med löpningen. Min Iphone får aldrig följa med mig då jag springer.
När jag springer så tänker jag inte, jag bara är. Jag har en förmåga att inte
tänka på någonting överhuvudtaget då jag springer och jag tror att detta är min
egen form av yoga eller mindfullnes. Det är just detta jag inte förrän nu fullt
ut har insett vad det betyder för mig. Det handlar visserligen också om en
tillfällig flykt från vardagen men då vill jag hävda att flykten in i löpningen
är en av de bästa tillfälliga flyktvägar man kan finna.
Däremot är det nog också så att ytterligare en anledning
till att jag nu skriver beror på att jag för första gången på länge också
känner ett sug efter att få utveckla min löpning lite igen. Kanske försöka att
öka mängden något och bli en hyfsad löpare igen. Jag tittade häromdagen i min
löpardagbok och såg hur min träning såg ut för ganska exakt 2 år sedan, då jag
befann mig i en period av relativ hög mängdträning och då mitt dåvarande mål
att springa ett marathon under 3 timmar inte låg så långt borta. Det blev inget
sub 3 för mig utan det blev bara 3,04 i Frankfurt Marathon. Det jag kände när
jag såg hur min träning då såg ut var att jag omedelbart kunde återuppleva känslan
av hur mitt liv såg ut och hur bra jag mådde av att känna mig så pass stark som
jag var i min löpning den hösten. Kanske når jag inte dit igen. Kanske finns
ändå inte samma motivation idag som då men att faktiskt försöka att utveckla
löpningen lite igen känns nu som en spännande utmaning och ett sätt att
ytterligare förbättra mitt psykiska välmående. Att skriva om denna process
känns också för första gången på väldigt länge dessutom som något utvecklande.
Jag utlovar däremot ingenting om vad som kommer att hända vare sig det gäller
löpningen eller mitt skrivande, men just nu känns det som att både lusten och
viljan till detta finns. Vi får väl se helt enkelt!
Välkommen tillbaka till bloggvärlden :). Känner igen mig till stora delar av ditt inlägg och hoppas du kommer fortsätta skriva.
SvaraRaderaTack så mycket Tommy! Jag lovar som sagt inget men kanske blir det något till inlägg snart. :)
SvaraRaderaLycka till Tomas.. Du är en kämpe!
SvaraRaderaTack så mycket Katty!
SvaraRaderaJa, det finns många löparbloggar och ärligt talat mycket skit och låg kvalité men din blogg hör inte till dem och det finns inget kriterium som säger att man måste vara si och så snabb eller springa si och så mycket för att få blogga om det! Jag tyckte detta inlägg var i allra högsta grad välskrivet och skulle gärna läsa mer om mina reflektioner om den tid som varit och löpningens plats i det och andra tankar! Hoppas du fortsätter skriva några rader då och då! Är du inne i stan på lördag får du gärna igen stå på Skeppsbron heja fram mig på upploppet på Stockholm halvmarathon, det är ett härligt löparminne för mig!
SvaraRaderaTack Staffan. Får väl se hur min inspiration till blogginlägg kommer att se ut under hösten. Jobbar tyvärr hela helgen men önskar dig ett stort Lycka till!!
SvaraRadera