Om mig

Jag är en 40-årig väldigt löparintresserad tvillingpappa, numera separerad, boende i Sollentuna, uppvuxen i Norrland. Vet inte vilken ambtion jag har med denna blogg men råkar du ha hittat hit så blir jag glad. Jag försöker annars att hitta min väg i löpningens mysterier och vill försöka att utvecklas så bra jag kan utifrån de möjligheter jag har med småbarn och heltidsarbete. Mitt huvudmål är än så länge att gör en så bra tid som möjligt på maraton men har även en del ambitioner på 10 km, halvmara och Lidingöloppet.

lördag 9 juni 2012

Anmäld till Lappland Ultra!

Mina funderingar kring huruvida jag ska springa 100 km i Lappland Ultra den 29:e juni är nu över. Jag har vänt och vridit på argumenten för och emot. Min bristande mängd denna vår har naturligtvis varit det tyngst vägande skälet till att eventuellt inte springa. Å andra sidan har det också varit det enda skälet till att inte springa. Jag har haft detta lopp i tankarna under det senaste året och sett det som en otroligt häftig utmaning att se hur kroppen reagerar på att springa 10 mil under en hel natt och jag känner nu att jag bara inte kan låta bli att springa detta lopp. Jag slutade att fundera och gick helt enkelt in och anmälde mig. Dessutom anmälde jag mig till SM-klassen då loppet i år har SM-status. Ska jag nu springa 10 mil så kan det såklart vara lite kul att dessutom ställa upp i SM :)

Så nu sitter jag här med den bisarra och lätt skrämmande vetskapen att jag ska springa 10 mil i ett sträck om mindre än 3 veckor. Vad har jag gett mig in på? Klarar jag detta? Är det möjligt med tanke på hur våren sett ut? Jag kan såklart inte förbättra mina möjligheter nämnvärt de närmaste veckorna men jag har i alla fall bestämt mig för att få till en hel del mil i benen under 2 veckor för att veckan innan ta det väldigt lugnt. Jag kommer under dessa två veckor inte att bedriva någon fartträning överhuvudtaget och har också bestämt mig för att distanspassen ska bli extra långsamma för att på något sätt förbereda kroppen på att springa långsamt och ska jag vara ärlig så känns det ganska skönt att under en kortare period springa distanspass i 5 – 5,30 fart och bara lugnt rulla runt ett antal mil.

Jag har tidigare då tankarna kring detta lopp infunnit sig hos mig tänkt att mitt mål måste bli att klara 10 mil under 10 timmar. Min tanke är  fortfarande att ha detta som mål men jag har också sagt till mig själv att jag inte ska bli allt för besviken om jag misslyckas med detta. Det är således med en skräckblandad förtjusning jag ger mig i kast med denna utmaning men det ska faktiskt bli väldigt spännande att se vad som händer med min kropp när jag sprungit 7, 8 eller 9 mil. Då all energi är slut och det bara handlar om att hjärnan ska försöka lura kroppen att fortsätta springa trots att den kommer att skrika av smärta och bara vill stanna till varje pris. Eller är det kanske kroppen som ska försöka lura hjärnan? Uppladdningen inför detta äventyr tar sig hur som helst nu sin början och det ska faktiskt bli riktigt roligt att försöka klara av detta.

4 kommentarer:

  1. Vad roligt! 29:e juni redan. Oj, vad tidigt. Har du kört några backpass i Väsjöbacken :-)?

    Själv blir det Icebug24 i Hemavan en månad senare. Vi får se hur det går... :-).

    SvaraRadera
  2. Spännande, ska bli kul att läsa.

    SvaraRadera