Om mig

Jag är en 40-årig väldigt löparintresserad tvillingpappa, numera separerad, boende i Sollentuna, uppvuxen i Norrland. Vet inte vilken ambtion jag har med denna blogg men råkar du ha hittat hit så blir jag glad. Jag försöker annars att hitta min väg i löpningens mysterier och vill försöka att utvecklas så bra jag kan utifrån de möjligheter jag har med småbarn och heltidsarbete. Mitt huvudmål är än så länge att gör en så bra tid som möjligt på maraton men har även en del ambitioner på 10 km, halvmara och Lidingöloppet.

torsdag 31 maj 2012

En mara utan ambitioner


Så är det snart dags igen då. Om två dagar springer jag mitt 7:e maratonlopp och mitt 5:e Stockholm Marathon. Aldrig tidigare har det känts så märkligt inför ett maraton. Jag har överhuvudtaget inga som helst ambitioner med lördagens lopp och därmed känner jag mig inte heller det minsta nervös. Den något motsägelsefulla känslan av att det känns ganska skönt att inte ha någon möjlighet att kunna prestera på topp har infunnit sig. Det är första gången jag startar i ett maratonlopp helt utan tidsambitioner även om jag naturligtvis spekulerar en del i vad min frånvaro av träning rimligen skulle kunna innebära för sluttid. Länge tvekade jag ju om jag överhuvudtaget skulle starta men just nu känns det ganska kul att springa i Stockholm och uppleva sånt som man annars kanske inte upplever under loppet då man plågar sig till utmattningens yttersta gräns. Jag kommer alltså troligtvis inte ens att försöka göra en så bra tid som möjligt utan ser det hela som ett längre långpass i lite högre tempo.

Så hur tänker jag då? Det ska faktiskt bli väldigt intressant att se om den grundträning jag under en längre tid byggt upp ändå kan innebära att avsaknaden av långpass och relativ avsaknad av seriös löpträning de senaste månaderna inte behöver innebära ett totalt haveri den sista milen. Om jag kan springa ett maraton på låt oss säga en tid någonstans mellan 3,20 och 3,40 utan att plåga ihjäl mig så är det ändå ett bra kvitto på att min löparkropp har någon form av grund att bygga vidare på.

Jag kan däremot inte påstå att jag längtar ihjäl mig till lördagens lopp även om det ska bli lite spännande att starta i ett maratonlopp med annorlunda förutsättningar än jag gjort i mina senaste maror. Jag kom t.ex idag på att man kanske skulle kolhydratladda lite ändå och åkte därför iväg och köpte några påsar Vitargo som jag tänkte inmundiga under morgondagen. Med generellt sett dåliga förutsättningar så kan jag ju i alla fall förbättra dessa något under det sista dygnet.

Det som också känns konstigt är att jag inte ens har någon aning om vad som är ett rimligt tempo att lägga sig i. Eller rättare sagt, vad är min M-fart just nu? Ingen aning faktiskt. Kanske 4,45 kan vara ett rimligt tempo att försöka hålla en längre tid. Skulle jag mot förmodan vara kapabel att hålla 4,45-tempo i 4,2 mil så skulle jag ju faktiskt springa på 3,20 vilket i så fall skulle vara väldigt mycket över förväntan. Det enda som kan göra mig lite orolig är däremot att jag misstänker att risken för kramp i slutet av loppet är betydligt större med frånvaro av långpass. I så fall kan tiden rinna iväg rejält.

Det som jag annars tycker känns väldigt spännande är såklart att se vad alla löpare runt omkring mig som jag känner på olika sätt kommer att kunna prestera på lördag. Mina bloggkollegor Staffan och Olov tror jag absolut spränger den gräns jag ända fram till mars hade ambitionen att spränga, dvs sub3. Jag tror också att Fredrik springer under 3 timmar och Peter på löplabbet kan kanske utmana sitt pers på 2,53. Pasi i min kommunlista kan nog springa på en tid ner mot 2,40 om allt stämmer. Vad jag och mina löparkompisar Patrik och Jens kommer att göra för tider känns däremot lite mer osäkert. Lennart fattade beslutet att springa med en 4,15-flagga på ryggen. Kanske borde jag också ha fattat ett sånt beslut när allt kommer omkring.

5 kommentarer:

  1. Nya erfarenheter kan man aldrig få för många av. Kanske är en kravlös mara den pusselbit som krävs för att du ska fixa sub3 på nästa försök.

    Att du skulle kunna "lufsa" in på 3.40 tror jag däremot inte på, det skulle ju vara en helt mänsklig tid som även dödliga människor kan drömma om. 3.20 känns troligare.

    SvaraRadera
  2. Jag hoppas att du får en riktigt trevligt lopp på lördag. Tror nog att du klarar av en ganska bra tid om du vill, även om det nu kanske är huvudmålet.
    Skickar över ett stort lycka till.

    SvaraRadera
  3. Hej!

    Jag känner igen mig ganska mycket i din beskrivning av våren, ambitionen, och meningen med löpning i allmänhet. Jag har också justerat ner ambitionsnivån med lördagen, funderar till och med på att springa utan klocka... Lycka till i vilket fall! /Ulf J

    SvaraRadera
  4. Stort lycka till säger jag till er med Micke, Olov och Ulf!

    SvaraRadera
  5. I mitt fall hjälpte det inte. Du slog mig med en timme! DET trodde jag faktiskt inte trots att jag prickade ditt 3.20 - stabilt och säkert. Det var min egen förmåga (eller rättare sagt oförmåga) jag inte var riktigt medveten om.

    SvaraRadera