Om mig

Jag är en 40-årig väldigt löparintresserad tvillingpappa, numera separerad, boende i Sollentuna, uppvuxen i Norrland. Vet inte vilken ambtion jag har med denna blogg men råkar du ha hittat hit så blir jag glad. Jag försöker annars att hitta min väg i löpningens mysterier och vill försöka att utvecklas så bra jag kan utifrån de möjligheter jag har med småbarn och heltidsarbete. Mitt huvudmål är än så länge att gör en så bra tid som möjligt på maraton men har även en del ambitioner på 10 km, halvmara och Lidingöloppet.

fredag 16 september 2011

Ingen start i Stockholm Halvmarathon i morgon!

Jag har ju som sagt oroat mig en del den senaste tiden över min orkeslöshet och konstiga hjärtslag i kombination med en förhöjd vilopuls. Av den anledningen tog därför mitt förnuft till fånga och uppsökte vårdcentralen idag. Lite vägledning i huruvida jag borde springa halvmaran eller inte kunde åtminstone fylla sin funktion. Väl där och efter att ha kollat mitt EKG fick jag en remiss till Danderyds sjukhus. Efter en lång eftermiddag och diverse prover kunde jag ge mig iväg hemåt igen. Ett tag hotade de med att jag skulle kvarstanna över natten för observation men så blev det som tur var inte.
Egentligen fick jag kanske inga tydliga svar mer än att de tog mina problem på allvar och de konstaterade dessutom att EKG:n inte såg ut exakt som den borde. De kunde däremot inte se något uppenbart fel men den tydliga instruktionen från läkaren var att jag ABSOLUT INTE borde springa någon halvmara. Hon trodde att min kropp behövde vila och pratade om överträning, stress, sömnbrist osv. Överträningen är väl det enda jag definitivt inte tror på som förklaring.
Jag tänker däremot lyssna på läkaren och ta hennes tydliga direktiv på allvar. Jag står alltså inte på startlinjen imorgon. Den närmaste tiden kommer jag visserligen försöka att springa lite men jag tänker lyssna väldigt noga på hur kroppen svarar och avbryta så fort något inte känns ok. Läkaren avrådde mig inte heller att helt vila från löpning men att det var viktigt att jag lyssnade till kroppens signaler. Jag kommer definitivt att göra detta.
Hur den närmaste tiden kommer att se ut träningsmässigt har jag i nuläget alltså ingen aning om. Det känns väldigt trist att det inte blir någon start i morgon men det är absolut ingen katastrof. Min hälsa är dessutom naturligtvis viktigare. Jag kan däremot inte låta bli att känna en extrem stress inför Frankfurt och kommer jag inte igång på allvar den närmaste tiden så kanske inte ens Frankfurt Marathon blir av. Det vore väldigt tråkigt.
Jag ser däremot väldigt mycket fram emot att följa hur det går för en massa andra deltagare imorgon.  Så jag säger lycka till till er som får ha glädjen att stå på startlinjen imorgon.

3 kommentarer:

  1. Låter klokt! Står själv över imorgon mest framför allt p g a LL nästa helg. Lite överambitiöst trodde jag att jag skulle klara av båda loppen, men eftersom jag vill göra ett allvarligt försök ned på sub 2:15 så kommer jag istället att vila ordentligt nu & dra ned på träningen. Ibland får man helt enkelt prioritera bort och inse att man inte är odödlig. Faktiskt rätt skönt & befriande när man gör det! Läser man mellan raderna i ditt blogginlägg så tolkar jag det som att du kanske faktiskt någonstans tycker det är ganska skönt & just befriande :-)

    SvaraRadera
  2. Inte för att jag tror att det är något fel på ditt hjärta, men ditt beslut är helt rätt. Lite ordentlig sömn och lite mindre stress gör nog susen.

    Jag tror att du snart är ute och springer igen. Blir det något återbesök? Uppföljning?

    SvaraRadera
  3. Det hade varit roligt att se dig med nummerlapp men helt rätt att vila och jag uppskattade verkligen dina hejarop där på Skeppsbron i lördags!!

    SvaraRadera