Om mig

Jag är en 40-årig väldigt löparintresserad tvillingpappa, numera separerad, boende i Sollentuna, uppvuxen i Norrland. Vet inte vilken ambtion jag har med denna blogg men råkar du ha hittat hit så blir jag glad. Jag försöker annars att hitta min väg i löpningens mysterier och vill försöka att utvecklas så bra jag kan utifrån de möjligheter jag har med småbarn och heltidsarbete. Mitt huvudmål är än så länge att gör en så bra tid som möjligt på maraton men har även en del ambitioner på 10 km, halvmara och Lidingöloppet.

söndag 3 juni 2012

Stockholm Marathon 2012

Jag sprang då trots allt mitt femte Stockholm Marathon igår och vädermässigt var det som redan påpekats på olika håll verkligen ingen rolig upplevelse. Det finns annars inte så mycket att säga om loppet mer än att jag utförde det på ett kontrollerat och full acceptabelt sätt. Efter att ha stått och frusit och försökt att hålla värmen något sånär med en plastsäck som överdragskläder startade jag i ett något snabbare tempo än vad jag tänkt. Jag låg ner mot 4,20 de första kilometerna och insåg att det nog var bäst att slå av på takten lite. Det som annars var riktigt roligt innan start var att jag för första gången stod i startgrupp B vilket också innebär att man står i samma starfålla som den yppersta eliten och det var ganska roligt att stå och småjogga tillsammans med små späda kenyaner och liksom få känna sig lite bättre än vad man faktiskt är. Det fanns dessutom ingen som helst tendens till trängsel efter det att starskottet väl gått.

När jag sedan efter de inledande kilometerna sänkte tempot något låg jag i en ganska behaglig 4,30 4,40-fart och allt rullade på utan större problem. Redan på Södermälarstrand fick jag sällskap av Patrik och vi sprang sedan ganska ofta i sällskap fram till 30 km. Jag stannade och kissade vid ett tillfälle och Patrik hade problem med sina skosnören som han var tvungen att stanna och knyta två gånger. Jag trodde i ärlighetens namn att Patrik så småningom skulle dra ifrån då jag befarade en kollaps den sista milen med min bristande uthållighetsträning men Patrik hade problem med sina vader så istället var det jag som drog ifrån den sista milen.

Vädret var som sagt inte roligt men det var ändå hanterbart. De värsta bitarna var nog ute på Gärdet vid halvmarapasseringen och Västerbron på andra varvet. Känslan av att stå helt stilla gjorde sig här påmind då vindbyarna ibland nästan ville blåsa omkull mig. De öppna vindutsatta delarna som Strandvägen och Södermälarstrand var inte heller att leka med. Det var bara att blunda och köra på så gått det gick.
Den sista milen tappade jag mycket riktigt i tempo men det blev inte värre än att jag tappade ner mot 5-fart och den riktiga väggen dök till min förvåning aldrig upp och jag kände mig faktiskt förvånansvärt pigg då jag närmade mig stadion och jag är också övertygad om att jag hade kunnat kapa några minuter om jag verkligen hade gett mig sjutton på att ta ut allt ur min kropp. Denna dag var detta dock inte något huvudsyfte och jag är fullt nöjd med att ha pressat mig till kanske 90 procent då jag inte såg vitsen med att springa på låt oss säga 3,17 istället för 3,20. Jag hade tagit mig igenom ett maraton under vidriga väderomständigheter och med bristande träning. Det kändes stort nog för mig idag. Klockan stannade på 3,20,56 då mållinjen väl passerades och jag kände mig ganska nöjd över min insats. Sedan började däremot helvetet.

Den halvtimmen som sedan följde efter målgång är bland det värsta jag någonsin upplevt. Att ha sprungit drygt 4 mil innebär att kroppen är tom på energi och inte kan hantera kyla på ett vanligt sätt. Efter målgång är man tvungen att ta sig bort till Östermalms IP för borttagande av chip, hämtning av t-shirt och återhämtningspåse och sedan hämta ut sin påse med ombyte. Detta tar tid och en nedkyld utpumpad kropp i 5-gradig värme, regn och blåst klarar inte riktigt att hantera detta. Jag frös så fruktansvärt mycket att jag bara skakade och hackade tänder och mina fingrar var så stelfrusna att jag nätt och jämnt lyckades bära något. Jag klarade med ett nödrop att få i mig någon form av dryck och att sedan ta av sig till bar överkropp och försöka byta om under dessa omständigheter var helt enkelt fullkomligt vidrigt. Att sedan arrangörerna inte kunde ordna fram någon form av värmefilt eller liknande till de nedkylda löparna är faktiskt ganska anmärkningsvärt.
Jag är i alla fall idag faktiskt fruktansvärt glad, stolt och nöjd över mig själv. Jag kämpade och jag tog mig i mål på en anständig tid och trots bristande uthållighetsträning så tog jag faktiskt inte heller helt slut sista milen. Detta var ett kvitto på att jag trots allt har en grundfysik som tål en period av rejält minskad träning och att detta ändå innebär att jag kan genomföra ett maratonlopp på ett fullt acceptabelt sätt. För mig gav gårdagens lopp faktiskt mitt själförtroende en rejäl kick. Jag kan springa och jag kan faktiskt springa rätt hyfsat bara på ren vilja och grundfysik. Detta tänker jag ta med mig inför min fortsatta jakt på att springa en mara under 3 timmar för det kommer jag att göra även om jag inte just nu kan säga exakt när det kommer att ske.

7 kommentarer:

  1. Bra skrivet och stabilt sprunget.
    Härligt att du ska kämpa för sub3.
    Efter loppet igår tänkte jag "ingen mara mer", men nu är jag än mer sugen på att knäcka de där tre timmarna.
    Håller med om att det var en riktig pina efter målgång, har nog aldrig frusit som då.

    SvaraRadera
  2. Det här låter väldigt positivt. Nu kan du verkligen bygga vidare och sätta nya målsättningar. Det känns som att problemen är bakom dig för den här gången. Jag blev glad när jag läste ditt inlägg. Grattis till ett bra lopp och ett poitivt "formbesked", eller vad jga nu ska kalla det... :-).

    Håller med om att det var lite konstigt att det inte fanns värme filtar (sån där folie) eller minst en vanlig sopsäck att tillgå efter loppet.

    SvaraRadera
  3. GRATTIS, Starkt att du genomförde loppet. Själv lyckades jag springa under tre timmar, 2:58, det är jag mycket nöjd med i det otrolig väder som va. Jag hade inte så stora problem med kylan under loppet, det var mest vinden som var besvärlig. Men 30 sekunder efter målgång så kom kylan. Jag blev stel som en pinne och frös fruktansvärt. Duschade i ca 30 minuter för att kunna röra mig normal igen.Ha det så bra! Vi kanske syns i veckan. /Peter

    SvaraRadera
  4. Roligt att du kom till start, roligare att du genomförde det på en så bra tid trots att du inte fått förbereda dig som du velat och allra roligast att du skriver så positivt och att självförtroendet fick sig en kick, jag tvivlar inte en sekund på att fixar sub3 en annan gång!!

    SvaraRadera
  5. Olov: Tack! Vi tar 3 timmar nästa år både du och jag :)

    Lennart:Kul att du blev glad av mitt inlägg :) Tyckte att din farthållning lät väldigt spännande och annorlunda upplevelse :)

    Peter: Tack o ch grattis till sub3 ännu en gång!

    Staffan: Jo som sagt glad att jag genomförde det på ett ok sätt. Hade gärna gjort sub3 tillsammans med dig men det får bli en annan gång :) Du gjorde verkligen en makalös insats i lördags!

    SvaraRadera
  6. Vad skönt att du beslöt dig för att springa trots att uppladdningen varit allt annat än perfekt. Gratulerar till en bra prestation Tomas, det var kul & inspirerande att läsa ditt inlägg om Stockholm Marathon!!

    SvaraRadera
  7. bra gjort med begränsad träning och taskiga förhållanden!

    SvaraRadera